Som att försöka styra ett fartyg i mörkret, utan navigeringssystem och hoppas att vi når fram till destinationen.”

Så beskriver Amir Rostami Sveriges kamp mot den organiserade brottsligheten i sitt sommarprat 2024. Han är professor i kriminologi och vetenskaplig ledare vid Högskolan i Gävle samt utbildad polis. Fortsättningen lyder:

”Utan ordentliga utvärderingar av våra insatser mot den organiserade brottsligheten är vi dömda att upprepa samma misstag om och om igen tills vi till slut kolliderar med ett isberg.”

Amir Rostami är för närvarande forskningsledare för 4C (Forskarkonsortium för studier om kriminella samarbeten i Sverige) vid Institutet för framtidsstudier. Med stöd av internationella forskare syftar initiativet till att systematiskt undersöka och förstå hur kriminella samarbeten uppstår, upprätthålls och samspelar med varandra, och hur livsförloppen för de individer som ingår i dessa miljöer ser ut.

Totalt har Amir Rostami arbetat mot den organiserade brottsligheten i 20 års tid. Han varnade tidigt för utvecklingen av de kriminella nätverken i Sverige, men en rad faktorer gjorde att för få åtgärder vidtogs och för långsamt. Han menar att en av de många orsakerna bakom att det blev så är en alltför förenklad bild av brottsligheten:

Amir Rostami –Alla kan göra ett enkelt test och fråga runt vilka som utgör den organiserade brottsligheten. De som är lite yngre kommer att svara något om den ’Kurdiska räven’. De som är lite äldre något om mc-snubbarna, och de som inte hänger med riktigt har sett filmen ’Gudfadern’.

– Men alla dessa figurer finns inom den organiserade brottsligheten, och de samarbetar och konkurrerar med varandra. Det är ett stort misstag att tro att brottsligheten alltid handlar om narkotika.

För i skuggan av det strålkastarljus som riktas mot skjutningar och narkotikabrott har den ekonomiska brottsligheten skjutit i höjden i Sverige. Under förra året anmäldes över 200 000 bedrägeribrott, en ökning med drygt 50 procent på tio år. Mörkertalet är dock stort eftersom en stor del av bedrägeribrotten inte anmäls.

De brottsvinster som polisen känner till har ökat från uppskattningsvis två miljarder till 7,5 miljarder kronor på tre år.

– Varför ska de kriminella sälja knark när de riskfritt kan sitta hemma och lura människor på pengar? frågar sig Amir Rostami, som 2021 utsågs till särskild utredare för 2021 års bidragsbrottsutredning.

Och, påpekar han, det är inte bara de som drabbas av bedrägerierna som är brottsoffer. Det är vi allihop.

– Vårt gemensamma, fina skyddsnät dräneras på pengar. Bidragsbrotten ger en fast inkomst som finansierar andra brott. Bedrägerier mot stat, företag och privatpersoner innebär liten risk för upptäckt, straffen är låga och vinstmarginalen hög. Den ekonomin motsvarar hela 3 procent av Sveriges BNP.

Några exempel på hur svindlande stora intäkterna från den ekonomiska brottsligheten är, utöver bedrägerierna, är att det årligen strömmar ut cirka 15 miljarder kronor i felaktiga utbetalningar och 90 miljarder kronor i svarta arbetsinkomster. Utöver detta tillkommer näringslivets kostnader för brottsligheten som uppgår till cirka 100 miljarder kronor per år.

Amir Rostami

– Det synliga våldet vi läser om och ser på nyheterna är bara toppen av isberget. Den ekonomiska brottsligheten utgör ett systemhot mot samhället, och det är både lätt och lönsamt att vara kriminell.

De senaste åren har polismyndighetens budget höjts från 22 miljarder till 40 miljarder kronor, men utvecklingen har inte vänt.

En viss ljusning kan ändå anas:

– Nu sjunger alla i kör vad gäller problembeskrivningen: myndigheterna, politikerna från vänster till höger, fackförbunden och näringslivet. Åtgärderna skiljer sig kanske åt, men att ha konsensus på lägesbilden är unikt. Nu finns ett momentum att faktiskt göra något åt utvecklingen.

I nummer 21 av Akavia Aspekt intervjuades Carin Götblad, polismästare vid nationella operativa avdelningen (NOA), om sin syn på hur samhället bäst tacklar den organiserade brottsligheten. Hon anser att lösningen ligger hos oss alla, även privatpersoner, som till exempel bör sänka toleranströskeln gentemot barn och ungas beteende. Amir Rostami instämmer i att lösningen handlar om samverkan.

– Alla behöver stå upp för vilket samhälle vi vill ha, men vi kan inte lägga allt på individen. Det blir för tungt. Det handlar om vad man gör på arbetet, vad fackförbunden gör, att ställa krav på beslutsfattare och våra myndigheter. Nu erkänner alla att polisen ensam inte kan göra allt. Ändå är det fortfarande de som står i fokus.

I september 2024 lanserades mobiliseringen ”Sverige mot organiserad brottslighet” (SMOB), ett excellensinitiativ som syftar till att stärka Sveriges förmåga att bekämpa den organiserade brottsligheten, med särskilt fokus på den kriminella ekonomin. Genom att förbättra kapaciteten hos yrkesverksamma och stärka samverkan mellan olika samhällsaktörer via forskning, utbildning och innovation, bidrar SMOB till samhällets samlade förmåga att försvåra och förhindra kriminella verksamheter som hotar landets säkerhet och välfärd.

Initiativet drivs av Institutionen för polisiärt arbete vid Södertörns högskola och involverar nio myndigheter och fyra näringslivs- och arbetstagarorganisationer. Amir Rostami är projektledare.

– Dessutom ska SMOB stärka kopplingen mellan forskning och praktik genom både utbildningsinitiativ och innovationsutveckling. Vi försöker samla alla aktörer under ett paraply, men det räcker inte mot de kriminella.

Det behövs fler än SMOB; alla aktörer behöver tänka efter. Fackförbunden är en stark spelare mot den organiserade brottsligheten, slår Amir Rostami fast:

– Fackförbunden kan göra jättemycket. För det första organiserar de arbetstagare och förhandlar med arbetsgivare. Det gör att man redan samverkar och försöker komma överens. Hur kan man använda den starka gemensamma kraften mot de kriminella företeelserna? Till exempel kan man skapa väldigt tydliga etiska koder och riktlinjer och tillsammans se till att upprätthålla dem och våga självsanera och utesluta. Vissa branscher är redan duktiga på det där, men många kan bli bättre. Det är något som både näringslivs- och arbetsagarorganisationer kan göra.

Att utvärdera de insatser som görs mot brottsligheten är också ett sätt att få det svenska skepp som ”planlöst driver i mörkret” – som Amir Rostami beskriver det – på rätt kurs. Där ligger mycket av ansvaret på forskarsamhället.

– Utan kontinuerliga utvärderingar av våra insatser blir vi blinda. Vi behöver alla vara kritiskt tänkande, söka svar på vad som fungerar och inte. Vi behöver som kollektiv bli bättre, samla alla de goda krafterna och mobilisera tillsammans.

Den organiserade brottsligheten får dessutom hjälp av välutbildade människor på olika positioner i samhället, något som ofta negligeras.

– Samhället som sådant har som helhet struntat i att det finns banktjänstemän som hjälper till med olagliga lån på inkorrekta grunder och tipsar bedragare om lämpliga bedrägerioffer. Det finns revisorer och advokater, handläggare på en mängd olika myndigheter, överallt, som är möjliggörare. De är också en del av det här brottsliga ekosystemet och de hör ihop, men det blundar vi för, eftersom det inte stämmer med vår bild av vem som är en brottsling.

Polisen har regelbundet gått ut och velat göra det enklare att vidta rättsliga åtgärder mot till exempel revisorer som möjliggör penningtvätt eller annan brottslighet, för det är sällan de åker fast.

– Bara några få procent. När de väl gör det är reaktionen från samhället lågmäld, både vad gäller stigma och straff. Det är ett enormt stigma att åka fast för narkotikabrott, men ekonomisk brottslighet ger inte alls samma reaktion, trots att bedrägerierna generar brottsvinster på drygt 7 miljarder kronor om året.

Det är inte bara pengar som är de kriminellas drivkraft, konstaterar Amir Rostami.

– Deras målsättning är att bli en maktfaktor. I till exempel Södertälje skapar de ett parallellsamhälle med illegalt banksystem och egen rättsskipning. Det innebär att de får makt över människors liv och vardag och i slutänden också pengar. Den utvecklingen kan sprida sig till hela Sverige.

Han vill se en självsanering genom ”self-policing” (på svenska ungefär ”självövervakning”) inom akademiker-världen.

– Det är viktigt att internt motverka de här aktörerna, ha uppförandekoder och uteslutningsmekanismer, för dessa så kallade ’möjliggörare’ kan inte polisen hitta och få bort. Det är ett gemensamt ansvar att sätta stopp för dem.

Läs också: Carin Götblad: Kampen mot gängen kräver fler akademiker

Läs också: Generalsekreteraren för Institutet mot mutor: Korruption finns överallt i Sverige

Läs också: Hon vill stoppa det ökande företagsspionaget