Människorättsjuristen Parul Sharma utmanar arbetslivet

Parul Sharma har just kommit hem från flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos. Där har hon jobbat i några veckor med att massera asylsökande via kliniken Earth Medicine Physical Rehabilitation.

− Jag kämpar genom juridiken för att asylrätten ska efterlevas, men juridiken har sina gränser. Jag tycker att det är viktigt att hitta nya verktyg i sitt förändringsarbete, säger hon.

Det sistnämnda bekräftas av hennes cv. Hon har jobbat på storbolag, inom civilsamhället och som statstjänsteman. Hon har varit Sverigechef på Greenpeace, skrivit böcker om hållbarhetsarbete och lett regeringens Agenda 2030-delegation.

Nu är hon ordförande för svenska Amnesty International. Hon är jurist, författare och utbildare – och kan nu alltså även titulera sig massör. Engagemanget för hållbarhet löper som en röd tråd genom hela hennes karriär. Framför allt har hon jobbat med hållbarhetsrevision och utbildning riktad till näringslivet. För tio år sedan startade hon utbildnings- och rådgivningsverksamheten Academy for Human Rights in Business tillsammans med företagsnätverket CSR Sweden.

− Jag såg att företagsledare allt oftare fick ta plats på olika scener och berätta om sitt hållbarhetsarbete, men som sakkunnig vred jag mig på stolen. Det var uppenbart att många inte visste vad de pratade om, säger hon.

Sedan Academy for Human Rights in Business startade 2012 har de utbildat över 600 företag runtom i världen om hur man får till ett hållbarhetsarbete som fungerar. Fokus under utbildningarna ligger på riskmedvetenhet, riskanalys och riskhantering. Det handlar om att etablera en styrning där hållbarhetsfrågorna följs upp. 

Just nu växer högen med förfrågningar från företag som vill ha hjälp, för kraven på deras hållbarhetsarbete kommer att skärpas. Under första halvan av år 2022 presenteras en EU-lag som ska göra det obligatoriskt för företag att kartlägga och motverka risker i sin verksamhet utifrån ett miljö- och människorättsperspektiv. Den har beskrivits som en av årets viktigaste lagar inom hållbarhetsområdet. 

− Den kommer att innebära att företagen måste göra en ordentlig genomlysning och ta ett större ansvar för sin värdekedja, säger Parul Sharma.

Störst konsekvenser tror hon att lagen kommer att få för företag som har verksamhet i högriskländer, antingen genom egen produktion eller genom leverantörer. Nutida slaveri, utnyttjande av redan marginaliserade grupper som arbetskraft och annat tvångsarbete är växande problem i globala kedjor, förklarar Parul Sharma. Hon lyfter även fram problemen med korruption, vilket ofta hänger ihop med bristande respekt för mänskliga rättigheter. 

Under de senaste åren har det kommit avslöjanden om att stora svenska bolag har betalat mutor för att få till affärer i länder där korruptionen är utbredd. Sådant agerande motverkar utveckling mot demokrati och mänskliga rättigheter, menar Parul Sharma.

− Vi har svenska företag inom till exempel gruvindustrin, skogsindustrin, fordonsindustrin och byggbranschen som är verksamma i länder där det är vanligt att man får tillstånd genom att betala mutor.

Hon tror att den nya EU-lagstiftningen behövs för att fler företag ska ta hållbarhetsfrågorna på allvar. I vissa länder, som Frankrike och Storbritannien, finns redan nationell lagstiftning som ställer krav på företagen, men det saknas i Sverige.

− Vi tar gärna på oss ledartröjan när det gäller hållbarhetsfrågor, men i det här fallet ligger vi inte framkant. Tvärtom. Vi inväntar EU-lagstiftningen.

Parul Sharma ser att många svenska företag gärna vill framställa det som att de ligger i täten globalt och bryter ny mark med sitt hållbarhetsarbete, samtidigt som de kanske inte riktigt är beredda att göra jobbet som krävs. Framför allt mänskliga rättigheter är ett område som är starkt underprioriterat bland svenska företag, menar hon.

− Visst finns det de som visar framfötterna, säger hon, men tillägger att det också är vanligt att företag överdriver och får det att låta som att de gör mer än de egentligen gör.

− Om det är något vi är väldigt bra på här i Sverige så är det marknadsföring.

Hon ser till exempel att många företag har som strategi att lyfta fram en liten del av sin verksamhet som är positiv ur till exempel ett miljöperspektiv. Samtidigt låtsas man inte om att hela kärnverksamheten i själva verket bidrar till klimatförändringar och miljöförstöring.

Hon nämner som exempel fordonstillverkaren som lyfter fram satsningar på eldrivna bilar samtidigt som den stora delen av verksamheten är inriktad på fossildrivna fordon. Ett annat exempel är oljebolaget som profilerar sig med sin ”gröna” diesel även om den utgör en bråkdel av den totala mängden drivmedel som de producerar, och kanske inte ens är särskilt grön när det väl kommer till kritan.

Parul Sharma tror att den nya EU-lagen kommer att göra det svårare för företag att överdriva sitt hållbarhetsengagemang eftersom det kommer ställas högre krav på att de redovisar vad de faktiskt gör.
Delvis tycker hon sig redan se en ökad försiktighet, i takt med att fenomenet ”greenwashing” har blivit mer känt.

− Jag tycker mig se en större ödmjukhet från företagen.

Hon hoppas att fler företagsledare ska börja visa att de verkligen menar allvar med pratet om hållbarhet, och att de vill göra skillnad. Hon tror också att man kan bidra som anställd, genom att sätta press på sin arbetsgivare. Om man har frågor eller tankar om verksamheten tycker hon att man ska ta dem vidare.

− Man kan skicka ett mejl till vd:n och till exempel fråga vilka kontroller företaget gör för att motverka mutor i inköpsledet.
Hon tror att det är viktigt att våga utmana tystnadskulturen och ”fegismen”, som hon upplever präglar många arbetsplatser.

− Vi är rädda för att störa, men att störa är precis vad hållbarhetsarbetet handlar om just nu, för de rutiner vi är vana vid att jobba med fungerar inte.

Hon tycker inte att man ska vara så rädd för att uppfattas som besvärlig av chefer och kollegor.

− Om man måste kompromissa med sina värderingar på arbetsplatsen kanske man inte ska vara kvar. Det är inte så att jag aldrig har drabbats negativt när jag har påtalat brister, men på sikt har jag kommit stärkt ur det.

Att Parul Sharma är beredd att lämna ett uppdrag om det strider mot det hon tror på visade hon 2017. Då hoppade hon av som ordförande för regeringens Agenda 2030-delegation. Orsaken var att man från politiskt håll ville bjuda in två privata företag, Swedbank och Scania, att ta plats i delegationen.

Eftersom Parul Sharma själv granskar företag i sitt arbete tyckte hon att det var olämpligt att bjuda in två storföretag som partner. Hon tyckte också att det kändes fel att lyfta fram två enskilda bolag.

− Jag tyckte hellre att vi skulle bjuda in branschorganisationer som Svenskt Näringsliv.

Nu tvekar hon inte att det var rätt att sluta. Swedbank misstänks för omfattande penningtvätt i Baltikum och Scania för att systematiskt ha betalat mutor för att nå affärsframgångar i Indien. Genom åren har Parul Sharma försökt förbättra näringslivets hållbarhetsarbete både inifrån, som anställd, och utifrån, som konsult och opinionsbildare.

Så här under valår får hon ofta frågor om sitt politiska engagemang och om hon kan tänka sig att engagera sig partipolitiskt.

− Det är jag helt säker på att jag inte ska göra. Det verkar vara kompromissernas snarare än ideologiernas politik i dag, och det är jag inte intresserad av.

Läs också: Utbildning för ett hållbart näringsliv

Läs också: Hållbarhet är framtidens kompetens – för alla

Läs också: Brottmålsadvokaten: "Så har min karriärväg sett ut"