Lise Tamm: "Det gäller att inte stå passiv när någonting kränkande händer"

Hon tillträdde som general­direktör för Jämställhetsmyndigheten i november 2024. Lise Tamm säger att hon tog uppdraget för att hon vill påverka.

– I den här rollen har jag möjlighet att göra verklig skillnad, säger hon.

– Jag började läsa juridik för att jag ogillar orättvisor och blev åklagare av samma skäl. Det handlade aldrig om juridiken i sig – den är bara ett verktyg. Tack vare den kan man till exempel ge ett brottsoffer upprättelse.

Lise Tamm är född i Solna, men bodde i Frankrike till åtta års ålder. Där mötte hon tidigt olika syn på flickor och pojkar och vad som förväntades av de olika könen. Pojkarna fick springa och leka, flickorna skulle sitta still, inte smutsa ner sig. Det struntade dock Lise Tamm i, och fick stöd av sin svenska mamma. Ända sedan dess har hon vurmat hon för kvinnors rättigheter.

– Jag kallades för ’klassens advokat’ i skolan. Det är kanske ärftligt, för min mamma kom från en feministsläkt.

Lise Tamm har tidigare varit chef för RIO, Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, samt arbetat vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Kunskaperna därifrån tar hon med sig in i nya jobbet.

– Det är viktigt i dagens situation att vi driver utvecklingen åt rätt håll. Det innebär att vi måste koppla ihop hur gängbrottsligheten har vuxit, och vilka som är med där, med hederskulturen. Vi måste våga prata om jämställdhet på riktigt och inte se mellan fingrarna och backa. Jämställdhet ska gälla alla människor som bor i Sverige utan undan­tag. Vi är så rädda för stigmatiserande, att känna oss brunsmetade och ängsliga för vår personliga säkerhet. Detta medan barn blir bortförda, bortgifta och omskurna i vårt land, säger hon och fortsätter:

– I Sverige har vi jobbat stenhårt mot barn­aga och våldtäkter inom äktenskapet, men vi backar vad gäller utanförskapsområdena. Så kan vi inte ha det. Hela Sverige måste leva efter svenska lagar och alla här måste ha rätt till de mänskliga rättigheterna. Det måste bli en förändring. Alla kvinnor måste kunna jobba, försörja sig och inte heller ägna sig åt oavlönat arbete.

Ny forskning visar att kvinnor lägger upp till 200 timmar per år på oavlönat jobb på arbetsplatsen samtidigt som löneskillnaderna tenderar att öka.

Det sägs ta 800 år tills vi uppnår jämställdhet i Sverige. Vad beror det på?

– Vi har stora attitydproblem gentemot kvinnor i hela samhället. Många vet inte om att de har fördomar; de tror att de är sakliga och könsneutrala, men de styrs av undermedvetna känslor och så är det för alla. Lyfter vi inte upp detta till ytan kommer vi att fortsätta styras av våra fördomar.

De undermedvetna föreställningarna styr beslut i hela samhällsstrukturen, konstaterar hon.

– När någon tänker att de behöver anställa en ny chef eller ledare ser de i sitt huvud en man. Detta för att vi fortfarande är kvar i gamla föreställningar. Det finns dock en större medvetenhet i dag och näringslivet är intresserat av att jobba med de här sakerna, kanske också för att det finns ekonomiska incitament.

Flertalet forskningsstudier har visat att företag som jobbar brett med mångfald är mer lönsamma och produktiva. Arbetsplatser som prioriterar mångfald har också bättre förutsättningar att klara kriser. Dessutom har jämställda arbetsgivare lättare att attrahera och behålla yngre personer.

Detta är ingen ny kunskap. Redan för tio år sedan kom en studie med över tusen börsnoterade företag som visade att endast 10 procents ökad mångfald i högsta ledningen ledde till ökade intäkter med 3 procent.

– Det är fler kvinnor på höga positioner inom förvaltningar, men i börsföretagen har det inte hänt så mycket. Vad gäller privata näringslivet måste det finnas strukturer som stöttar jämställdhet. På vissa advokatbyråer lyser kvinnor helt med sin frånvaro, trots att massor med kvinnor läser juridik. Det måste ju vara möjligt för kvinnor att jobba som advokater, ha en rimlig arbetsbörda och bli respekterade. Det finns mycket machonormer och där är jättemycket att göra.

Akavias rapport ”Jämställdhet på affärsjuridiska byråer – en framtida överlevnadsfråga” visar bland annat att åtta av tio delägare på affärsjuridiska byråer är män, och att sju av tio juristkvinnor anser att det är svårare för kvinnor än män att nå ledande positioner.

– Det blir ingen verklig förändring så länge normen är mannen och kvinnan lite mer av ett behag. Hon kan vara duktig, men är också söt, tänker man. Det är en fördel med att bli äldre: folk lyssnar mycket mer på en. I unga kvinnors vardag ingår det alltid att någon kan göra något dumt; man har en ständig beredskap. Så är det inte längre för mig, men de yngre kvinnorna är fortfarande utsatta. Vi måste hjälpas åt att lyfta dem och inte se mellan fingrarna på orättvisor.

Fördomarna finns överallt omkring oss, konstaterar hon. Själv ändrar hon texten när hon läser barnböcker för sina barnbarn, när könsstereotyperna gör entré.

– Jämställdhetstanken måste genomsyra allt, redan från barnsben. För jämställdhet gynnar alla, även männen som ska kunna vara sig själva och inte bli inlåsta i en machokultur där alla ska vara iförda svart eller brunt. Bristen på jämställdhet begränsar pojkars möjligheter att bli hela människor. De blir inputtade i en trång kostym där de ska vara på ett visst sätt. Det är också pojkarna som misslyckas i skolan och hamnar i kriminalitet. I stället måste vi lära dem tidigt att det är okej att vara empatisk, att det innebär medmänsklighet och inte kvinnlighet, och vi måste särskilt sprida det i utanförskapsområden.

Kvinnors låga status i samhället märks inte minst i lagstiftningen, påpekar hon. Brott mot kvinnor har lägre straffvärden:

– Till exempel anses grov kvinnofridskränkning vara ett mindre allvarligt brott än grovt vapenbrott. Kvinnor är också mer utsatta i olika yrken, som till exempel ledarskribenter. Vad är det som gör att man kan skriva online att kvinnor är fula, feta och äckliga? Jo, man tycker djupt inne i sig själv att kvinnor inte är lika mycket värda. Det är ofta en övertygelse som gått i arv.

Vad krävs för att förändra situationen?

– Män måste kliva fram och ta mer ansvar. De allra flesta män är schysta och jämställda; det är absolut inte vilken man som helst som kan bli en våldtäktsman, men det gäller att inte stå passiv när någonting kränkande händer, till exempel på arbetsplatsen. Man måste ha modet att våga vara jobbig rent socialt.

Begreppet ”bystander” (på svenska åskådare) används för en person som är närvarande under en destruktiv situation men som inte ingriper och därigenom passivt godkänner agerandet. Detta beteende har Jämställdhetsmyndigheten lyft i olika sammanhang. Bland annat utsågs kampanjfilmen ”Låt inte tystnaden tala” till vinnare i kategorin Lilla Publishingpriset 2024.

– Via kommunikation kan vi förändra människors tankemönster. Så det gäller att nå ut till människor och sprida kunskap.

Mäns våld mot kvinnor fortsätter att vara ett allvarligt jämställdhetsproblem. Att det ska upphöra är numera ett av Sveriges sex jämställdhetspolitiska delmål. År 2018 infördes kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i Högskoleförordningen och finns nu som examensmål på åtta högskoleutbildningar, bland annat på jurist-, läkar-, socionomutbildningen.

– Att följa upp hemmamiljön på arbets­platsen är också en metod för att öka upptäckten av våld i nära relationer.

Detta har testats inom några olika offentliga myndigheter som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Det följdes upp i slutet av november 2024 då Jämställdhetsmyndigheten och de samverkande myndigheterna anordnade en spridningskonferens för att presentera goda exempel och konkreta resultat.

– Det har visat sig vara en framgångsfaktor och det handlar om att våga fråga och inte vara feg. Kanske behövs det inte lagkrav på arbetsgivarna om det. Det är mer en metod som handlar om hur man organiserar sitt arbete. Man ska ju värna sina anställda enligt arbetsmiljölagen och det innebär att du ska våga fråga om någon medarbetare känner sig kontrollerad, uppmärksamma om någon blir lämnad och hämtad varje dag vid jobbet.

Det kanske ändå är lite svårt att ställa den typen av personliga frågor?

– För mig som före detta åklagare är det här självklarheter, men jag tror att man är rädd att klampa in i någons privatliv. Via utbildning kan man lära sig hur man kan ställa de här frågorna. Som att ’har det hänt något? Vad är det där för märke?’ Visa att du noterar en förändring och är intresserad av att veta varför. Vi har till exempel utbildningar på webben.

– Dessutom: Är du arbetsgivare har du skyldighet att se till att din personal mår bra. Är det någon som är utsatt för brott är det ju jätteallvarligt och du är i förlängningen skyldig att polisanmäla det. Så var inte senfärdig, utan reagera. Det kan ju vara räddningen för den här personen som är utsatt. Jag har själv ringt på lägenhetsdörrar när jag har hört bråk. Vi måste alla visa mod för att förändra situationen.

Läs också: Fanny Widman: ”Ojämställdhet är ett av våra största problem”

Läs också: Professor Amir Rostami om hur samverkan kan stoppa brottsligheten