Vad var det som lockade dig att börja som ordförande i januari 2018?
– Jag hade varit med i styrelsen i flera år och kände att det vore roligt att arbeta heltid med de fackliga frågorna. Det är ett smörgåsbord av uppgifter som ingår i uppdraget, och det var helt klart lockande. 

Vilka frågor har varit viktigast under de här åren?
– För egen del känner jag att jag har gjort mest nytta genom att stötta enskilda medlemmar, som exempelvis kan behöva hjälp i samband med sjukskrivning eller att få utrett en viss fråga. Det är rätt många som vänder sig till facket, men fortfarande är det nog en del medlemmar som glömmer att vi kan fungera som bollplank i många situationer.

Och när det gäller frågor som rör kollektivet?
Emma Berge.– Mycket har kretsat kring att få tillräckliga resurser till Åklagarmyndigheten. 
– Redan när jag började fick vi bemöta ett budgetförslag från regeringen som skulle ha inneburit att vi hade behövt bli 100 åklagare färre. Men vi har lyckats övertyga dem om vår betydelse, och nu känner jag att det har vänt. 

Läs också: Åklagarnas arbetsvillkor måste förbättras

Så resursfrågan är löst?
– Nej, det skulle jag inte säga. Men det går åt rätt håll, och det finns en helt annan framtidsanda inom myndigheten än för tre år sedan. Jag känner också att det är först nu som allmänheten har fått upp ögonen för vad en åklagare egentligen gör och att vi behövs. Det räcker ju inte med att öka polisens resurser, för utan åklagare är det inga brottslingar som blir dömda i slutändan.

Läs också: Unikt kollektivavtal för jurist- och advokatbyråer

Riksåklagaren menar att det måste bli närmare 20 procent fler åklagare till 2025 – hur lätt är det att rekrytera?
– Det borde inte vara något problem, för det är ett stort intresse för att bli åklagare. Men det hänger alltså på att det finns tillräckliga resurser för att kunna rekrytera och erbjuda en bra arbetsmiljö med bra löner. Det gäller också att måna om de befintliga anställda och behålla erfarna åklagare. 

Är inte arbetsmiljön bra i dagens läge?
– Det är en hög arbetsbelastning, och det är många som har arbetat mycket under väldigt lång tid.  Men som sagt, det känns som att det kommer en ljusning framöver så jag tror att situationen snart kommer att förbättras. Men det tar nästan tre år från det att en åklagaraspirant anställs tills den blir kammaråklagare. 

Vad kommer du att göra nu när du slutar?
– Jag går tillbaks till min roll som åklagare på Åklagarkammaren i Växjö, där jag var innan. Jag ser fram emot att arbeta operativt igen.

Vad tror du att du kommer att sakna från tiden som ordförande?
– Den stora spännvidden på uppgifterna! Det har varit ett otrolig omväxlande uppdrag, och jag kommer att sakna att få anledning att ha kontakt med så väldigt många personer på olika nivåer i myndigheten och utanför. Ena stunden pratar jag med personaldirektören för att sedan ha ett medlemsmöte ute på en kammare. 

Läs också: Kritik mot nya antagningsregler för notarier