Helena Backlund tog examen från juristprogrammet vid Uppsala universitet 2002 med siktet inställt på att sitta ting. Efter två år på Stockholms tingsrätt tvekade hon mellan att bli åklagare och advokat – och beslutade sig för det senare. Hon fick snart jobb på skatteavdelningen på en av landets största affärsjuridiska byråer. Som biträdande jurist slungades hon in i en arbetsmiljö präglad av långa dagar, snabba puckar och höga debiteringskrav.

– Jag tyckte att det var jätteroligt de första åren. Det var en fantastisk skola; jag utvecklades mycket, fick vara med om stora transaktioner och spännande ärenden. Det var oerhört lärorikt. Men det var också en tydligt mansdominerad kultur. Då, för 20 år sedan, var det bara en handfull av Stockholmskontorets runt 70 delägare som var kvinnor. Jag upplevde att det outtalade budskap som förmedlades till oss yngre tjejer var att om vi ville nå toppen så var det upp till oss att ta för oss mer, berättar hon.

Hon noterade hur många av hennes kvinnliga kollegor som kom upp i barnafödande ålder sa upp sig för att ta andra jobb, exempelvis som bolagsjurister.

– De upplevde helt enkelt att det var svårt att upprätthålla en karriär på byrån och samtidigt vara en närvarande förälder.
Själv stannade Helena Backlund kvar och gick från biträdande jurist till advokat. Men efter drygt fem år hände något som skulle leda till att även hon valde att sluta. Hon hade blivit gravid men drabbats av utomkvedshavandeskap och opererades akut. Den förlorade graviditeten ledde till en sorgereaktion hos henne. När hon efter en kortare sjukskriving kom tillbaka till jobbet och bad om att under en tid bara jobba 40 timmar i veckan, på ett mer förutsebart sätt än tidigare, möttes hon inte av den förståelse hon hade hoppats på.

– Det blev direkt tydligt att jag inte var med i leken längre. Jag fick inte den förväntade löneförhöjningen och jag hamnade ute i kylan. Det blev en ögonöppnare och käftsmäll; efter att jag hade varit så lojal mot byrån i alla år – ställt upp på jul och nyår och knappt tagit ut semester – fick jag inget som helst stöd.

Hon bytte först grupp internt men kort därefter bestämde hon sig för att säga upp sig och 2011 började hon jobba med humanjuridik på sin nuvarande byrå, Advokatgruppen i Stockholm.

– De första månaderna slogs jag av att ha kommit till världens bästa arbetsplats. Det hade jag visserligen, men när jag hade fått lite distans insåg jag att känslan till stor del berodde på att jag kom från en kultur som hade varit direkt osund.

Det må ha gått 13 år sedan Helena Backlund lämnade den affärsjuridiska byrån, men den kultur som hon beskriver lever i stor utsträckning vidare i branschen än idag. Det berättar Ulrika Husmark, professionsanalytiker på Akavia med ansvar för jurister.

– Bland de kvinnor som väljer att skaffa barn är det många som upplever att det blir för tufft att nå upp till byråns debiteringskrav och en del vittnar om att de inte får lika spännande uppdrag längre. Det gör att många väljer att gå vidare till en annan bransch, säger hon.

I Akavias rapport "Jämställdhet på affärsjuridiska byråer" från 2021 framkommer även att var tionde kvinna har utsatts för av sexuella trakasserier av manliga kollegor.

– Det kan handla om att man har fått kommentarer om sitt utseende eller att man blir kallad ”lilla gumman”. Men det finns en tystnadskultur och du som kvinna förväntas stå ut med detta. Är du biträdande jurist och aspirerar på att bli delägare tenderar du att inte påtala denna typ av problem för att inte uppfattas som krånglig. På så sätt är många kvinnor bakbundna, säger Ulrika Husmark.

Enligt rapporten anser sju av tio juristkvinnor att det är svårare för kvinnor än män att nå ledande positioner. En nästan lika stor andel av de yngre juristerna tycker att det är för lite mångfald i ledningen.

– De få kvinnor som gör karriär inom byrån är ofta mer hårdhudade och väljer kanske att skaffa barnflickor för att kunna fortsätta i samma arbetstempo. Det framstår sällan som särskilt lockande för de unga kvinnorna på byrån.

Kvinnliga advokater i minoritet

Ovanstående ger en förklaring till varför statistiken i advokatbyråkåren ser ut som den gör. Tjejerna dominerar på landets juristutbildningar och tar generellt sett examen med bättre betyg än sina manliga kursare. Och när det gäller de biträdande juristerna på landets advokatbyråer har kvinnorna varit i majoritet i snart två decennier. Enligt Advokatsamfundets färska siffror från 2024 är 58 procent av landets biträdande jurister kvinnor. Andelen kvinnliga advokater är däremot bara 37 procent.

Tittar man på ägarna till Sveriges advokatbyråer är siffran ännu lägre. Av de advokater som antingen är ensamma ägare av en advokatbyrå (majoriteten av alla advokatbyråer
är enmansbyråer) eller delägare i en byrå är 30 procent kvinnor och 70 procent män. På de tio största advokatbyråerna är dock endast 20 procent av delägarna kvinnor.

Trots att kvinnorna länge har varit i majoritet i det unga gardet och trots att andelen kvinnliga advokater växer lite varje år, är det alltså relativt få som tar sig hela vägen till toppen.

En av dem som har gjort det är Helena Backlund. Hon blev delägare i Advokatgruppen i Stockholm 2019 som den första kvinnan sedan byrån grundades 1984. Och även om de övriga tre delägarna är män upplever hon att företagskulturen är väsensskild från den hon kom ifrån. Hon fick en dotter 2012 och kände att hon hade ett varmt stöd från sina chefer under småbarnsåren. Kanske, tror hon, har det något att göra med att hon gick från affärs- till humanjuridik.

– När jag kom hit var det uttalat att det här är en arbetsplats där det viktigaste inte är att tjäna pengar och att vi är ett team som hjälps åt – utan inbördes konkurrens. Alla som jobbar här är ambitiösa och alla vill göra ett bra jobb, men ingen förväntas för den skull arbeta mer än i snitt 40 timmar i veckan. Utåt sett kanske det sågs som ett nederlag att jag lämnade prestige-byrån. Men för mig som person var det verkligen ett steg uppåt i livet, säger hon.

Vill locka fler yngre tjejer

En yngre kollega som också har tagit sig till byråtoppen är Gina Samaan. Hon är försvarsadvokat på advokatfirman De Basso där hon som nybakat jurist började som praktikant hösten 2016.

– Redan under min praktiktid fick jag höra av andra kvinnor i branschen att kvinnor måste jobba dubbelt så hårt och att vi har en uppförsbacke. Brottmål är en bransch där klientelet i huvudsak utgörs av män och de flesta misstänkta har manliga försvarare. Men sedan jag började jobba har jag haft tur och varit förskonad från sexism och trakasserier; jag har nog haft det extremt bra jämfört med många andra kvinnor, konstaterar hon.

Gina Samaan har också verkat aktivt för att förändra förutfattade meningar i branschen, som att kvinnor ska jobba som målsägandebiträden vid sexualbrott och män som försvarare för gängkriminella.

– Jag har personligen inte velat hamna i ett fack och försöker dra mitt strå till stacken genom att ibland tacka nej till exempelvis våldtäktsmål och istället föreslå en av mina manliga kollegor. Värt att ha i åtanke är såklart att det alltid är klienten som bestämmer. Rollerna sitter djupt rotade i branschen och till viss del råder en kultur som gynnar män; män tenderar att pitcha in varandra i större mål och hänvisar oftare till andra män, säger hon och tillägger:

– Jag upplever dock att mycket har förändrats bara de senaste åren. Kanske beror det på att det har skett en generationsväxling – både inom kåren och hela rättsväsendet. Det finns idag många extremt duktiga kvinnliga försvarare och jag har väninnor i branschen som antingen är delägare eller har startat eget.
Sina första år i yrket funderade hon mycket kring övervikten av manliga försvarare – och hur man skulle kunna locka fler kvinnor till branschen. Det ledde till att hon sommaren 2020 startade nätverket Ladies in Law. Idag har det drygt 2 300 medlemmar och syftar till att uppmuntra kvinnor inom brottmål och humanjuridik – men också att stötta och inspirera juriststudenter.

– Jag är ibland ute och föreläser på gymnasieskolor och på juristutbildningarna och märker då hur många, framförallt tjejer, är rädda för att bli försvarare för att de inte tror att det går att kombinera det arbetet med ett sunt privatliv. Jag vill förmedla att det visst är möjligt.

Hur har det fungerat för dig att kombinera karriär med privatliv?

– Jag var tidigt tydlig med att jag hade som mål att bli delägare. Och för att bli insläppt som delägare är det klart att man måste jobba hårt, ha nöjda klienter och visa att man är lojal mot byrån. Men det får inte vara på bekostnad av ens integritet. Jag har tagit semester varje sommar och varit ledig till jul och påsk sedan jag började på byrån. Det har varit viktigt för mig. Jag tror också att det är viktigt att inte känna att man ska passa in i den ganska skeva bilden av att en duktig advokat arbetar dygnet runt utan istället fokusera på att göra ett bra jobb och samtidigt värna sina egna intressen.

”Kulturen sitter i väggarna”

Hur kommer då utvecklingen av advokatbranschen att fortskrida? Ulrika Husmark tror att det kommer att anammas en mer inkluderande kultur på sikt – men att det kommer gå långsamt.

– Idag finns det byråer som har lägre debiteringskrav och som vill att de anställda ska ha ett eget liv vid sidan av jobbet – och som arbetar för en bättre och mer jämställd arbetsmiljö. Men på de stora byråerna är det fortsatt ganska hierarkiskt och det enda sättet att göra karriär där är att bli delägare. Det är dock inte så att kvinnor idag inte får blir delägare – men det är många som självmant väljer bort det, på grund av de tuffa arbetsvillkoren.

Måste kvinnorna jobba dubbelt så hårt som männen för att bli delägare?

– Nej, det upplever jag inte. Snarare är det höga krav generellt – och att kvinnor i större utsträckning än män inte vill gå med på det. De vill utöver arbetet även ha tid till annat i livet, som att träna, resa och umgås med familj och vänner. För att lyckas behålla de skickliga kvinnorna måste man ändra sitt mindset på byråerna. Kulturen sitter i väggarna och vill man att den ska förändras måste ledningen vara tydligare med att säga ifrån vid sexuella trakasserier och på andra sätt se över arbetsmiljön och affärsmodellen.