Kopplingen mellan utbildning och arbetsliv behöver förbättras

I fjol genomförde Akavia en enkätundersökning bland ekonomer, jurister, samhällsvetare, it-akademiker, personalvetare och kommunikatörer, som då var under 36 år och tog sin examen under perioden september 2021–augusti 2022 om hur de uppfattade sin utbildning.

1 800 personer deltog i undersökningen som bland annat visar följande:

• En mycket stor majoritet uppfattade kvaliteten på den utbildning som de hade genomgått som bra eller mycket bra.
• En betydligt lägre andel ansåg att utbildningen var anpassad utifrån de krav som ställs på arbetsmarknaden. Bland kommunikatörerna var det knappt hälften och bland samhällsvetarna sex av tio.
• Ungefär hälften uppgav att deras lärosäte hade underlättat deras kontakt med arbetslivet.
• Fyra av tio uppgav att de under studietiden fick tillräckliga möjligheter till praktik. Bland ekonomerna var andelen mindre än tre av tio.
• Tre av tio uppgav att de hade haft praktik inom ramen för sin utbildning.

– Vi ser i våra undersökningar att praktik är en väldigt bra väg till första jobbet och att knyta värdefulla kontakter. Det är många som får sitt första jobb den vägen. Praktik ger också studenterna viktiga kunskaper om deras kommande arbetsliv och om det är något i deras utbildning som kanske behöver kompletteras, säger Viktor Göranson.

– Det är viktigt att det på lärosätena finns en tydlig koppling och kontakt med arbetslivet. På många håll behöver den utan tvekan förbättras.

Hur då?

– Bra studie- och yrkesvägledning är en del, mer praktik kan vara en annan. I dag är det många utbildningar som inte ens har någon praktik.

– Samtidigt bör man vara klar över att den högre utbildningen inte enbart finns till för att tillgodose arbetsmarknadens behov. Det handlar också om bildning, kritiskt tänkande, ge människor verktyg för att kunna hantera utmaningar som vi kanske inte ens känner till i dag och liknande.

Svenska studenter får i genomsnitt minst lärarledd tid i Europa och allra minst får studerande inom HSTJ-området, vars anslag dessutom minskar.

– Till att börja med behöver skillnaderna i ersättning per student mellan olika utbildningsområden ses över. De är orimligt stora i dag, vilket framför allt drabbar studerande inom HSTJ-området, säger Viktor Göranson.

– Men man behöver också se över anslagen till den högre utbildningen generellt. Förutom att lärosätena inte har fått kompenseration för de senaste årens kraftiga kostnadsökningar, har vi under de senaste 30 åren haft ett system som har gjort att anslagen successivt har urholkats.

Universitet och högskolor får väl som alla andra försöka effektivisera sin verksamhet?

– Det finns säkert saker som går att effektivisera, men det är mycket lite som talar för att det går att effektivisera utbildning så väldigt mycket som dagens system förutsätter. Lägg därtill den breddade rekryteringen till högskolan som i grunden är något mycket bra, men som förutsätter mer lärarresurser och liknande – inte mindre.

– Vi vill att de som studerar på utbildningar inom HSTJ-området i genomsnitt har 12 timmar lärarledd tid i veckan. I dag är snittet 8 timmar, ibland väsentligt mindre. Det är helt orimligt.

Under senare år har många lärosäten fått se sina lokalhyror öka kraftigt. Det gäller inte minst dem som är hyresgäster hos det statliga bolaget Akademiska hus.

– Vi anser att dagens hyresmodell är ohållbar. Ägardirektivet för Akademiska hus bör uppdateras för att möjliggöra en mer långsiktigt hållbar hyressättning för högskolesektorn. Det är inte rimligt att lärosätena tvingas till nedskärningar för att anslagen inte följer kostnadsutvecklingen för lokalhyrorna, säger Viktor Göranson.

Det väckte stor uppmärksamhet när utbildningsminister Mats Persson (L) i våras gick till storms mot lärosätenas fristående kurser som han hävdar har ökat kraftigt under senare år i ett försök att dölja ungdomsarbetslösheten och dessutom delvis är av ”hobbykaraktär”.

Sveriges förenade studentkårers ordförande Jacob Färnert kunde efter att ha undersökt den officiella statistiken snabbt konstatera att det som statsrådet hävdade inte var sant.

Mellan läsåren 2012/2013 och 2022/2023 ökade antalet studenter med 6 procent från 300 584 till 319 294, omräknat till helårsstudenter (helårsekvivalenter). Under samma period minskade antalet studenter vid fristående kurser från 85 449 till 73 934 helårsekvivalenter, vilket innebär en minskning både i absoluta tal och som andel av all högre utbildning (det sistnämnda från 28 till 23 procent).

– Jag tycker att ministerns utspel är mycket märkligt. Högskolesektorn är uppbyggd på fristående kurser som dessutom blir ännu viktigare med tanke på omställningsstudiestödet, det livslånga lärandet och möjligheterna för yrkesverksamma att kompetensutveckla sig. Antalet fristående kurser behöver därför öka – inte minska. Det gäller inte minst distanskurser, säger Viktor Göranson.

Läs också: Så står sig svenska universitet internationellt

Läs också: Pengar och minskat glapp mellan studier och arbetsliv fokus för ny styrelse

Läs också: Nyckeln till framgång: engagera dig under studietiden