Mindre studiegrupper ger bättre resultat

Annika Fjelkner beskriver studenters ömsesidiga relationer som en underutnyttjad resurs, men i stället för att bana väg för studier i smågrupper fokuserar lärare gärna på helgrupp, exempelvis 180 ekonomstudenter.

– Eller på individnivå när någon behöver stöd. Det är svårt att påverka någon att förändra studiebeteende genom att gå direkt på individen eller att tala allmänt till helgrupp. Om man i stället jobbar med den lilla arbetsgruppen kan man lättare påverka studiebeteenden till det bättre, säger hon.

Studenter som ingår i multiplexa nätverk, som består av kombinerade vänskaps- och studierelationer, lyckas generellt bättre. De som däremot inte gör det i början blir snabbt isolerade, framhåller Annika Fjelkner.

Hon menar att lärare inte medvetet jobbar för att motverka det utan i stället slänger ihop grupper utan närmare tanke, och inte heller ser till att studenterna jobbar i team under längre perioder.

– Att etablera studierelaterade relationer med andra har också betydelse för hur studenter engagerar sig i studierna. Kanske bör vi ta ett mer strukturerat ansvar för det här på programnivå?

Hon konstaterar samtidigt att alla har olika förutsättningar och att förmågan att knyta kontakter både är personlighetsbaserad och kopplad till social bakgrund. Vissa har en större medvetenhet om
nödvändigheten av ett starkt nätverk.

I sin avhandling drar hon slutsatsen att studenters relationer i vad som skulle kunna ses som semiprofessionella nätverk påverkar studieresultaten positivt.

– Kommer du in och inte känner dig hemma skapar du inga relationer, känner mindre engagemang och har lättare att falla ifrån. Ett problem är att vi själva väljer grupper utifrån vem vi är.

Homosocialiteten är så stark och därför är det viktigt att vi lärare arbetar för att bredda sammansättningen. Det främjar utbyte av idéer och information.

I avhandlingen beskriver studenterna själva svårigheter med att välja någon med annorlunda bakgrund.

– Vi kan stötta studenterna i det. Det tar tid att lära sig förstå att man har olika resurser och därmed kan bidra med olika saker. Vi kan inte alla vara positiva idésprutor för då blir inte mycket gjort.

När den personligheten möter en redovisartyp blir det lätt en krock, men när man har lärt sig förstå vad båda kan bidra med går det att dra nytta av styrkorna.

Hon tar ytterligare ett exempel med ostrukturerade och strukturerade personligheter:

– Den ostrukturerade kanske står för det sociala, kommer med infall och driver arbetet framåt, medan den strukturerade plockar ihop trådarna, dokumenterar och kommer ihåg vad som har sagts.

Enligt Annika Fjelkner är synergieffekten den största fördelen med arbete i mixade grupper. Du har användning av allas fördelar och får andra perspektiv.

– Det var något studenterna berättade om: ”X är duktig på att skriva, Y har goda kunskaper om börsbolag och aktiemarknaden, medan jag är bra på att projektleda, tolka uppgifter och få saker gjorda”.

Tillsammans blir det väldigt bra. Det behövs bollplank som skapar energi. Sitter du ensam hemma på kammaren finns en risk att du inte förstår uppgifterna, särskilt om du är ny.

Annika Fjelkner påpekar dock att studenter som arbetar i självvalda grupper ändå är ytterst medvetna om att alla har olika styrkor, och att man har lärt sig att hantera olikheter och dra nytta av styrkorna.
Bör lärare undvika att låta studenterna oftast välja gruppers sammansättning?

– Både och. Vill vi ha verklig kvalitet på inlämningsuppgifterna behöver vi låta dem välja också för att känna trygghet. Ska studenterna skriva en kandidatuppsats är det mycket bättre att de får välja själva än att vi går in och dirigerar, eftersom frustrationen som uppstår om man inte får jobba med vem man vill är problematisk.

Å andra sidan, förklarar hon, behöver studenterna lära känna människor för att kunna hitta lämpliga samarbetspartner. Därför behöver lärare i ett tidigt skede i utbildningen dela på studenterna och utsätta dem för att arbeta med andra personer än de redan känner.

I sin forskning har Annika Fjelkner tagit fram en arbetsmodell för hur lärare kan tänka mer medvetet kring grupparbeten i undervisningen.

– Jag brukar ofta låta studenterna förbereda sig individuellt. När de sedan kommer till klassrummet får de arbeta i grupper som jag sätter samman för att säkerställa att alla har en tillräcklig grund för att vara produktiva. Vid uppsatser eller projekt som är avgörande för kursbetyget låter jag dem gärna bestämma egna grupper, men utsätter dem sedan för möten under kursens gång där de får arbeta med personer i andra grupper för att möjliggöra att svaga grupper får input och stöttning.

Vilken är din avhandlings viktigaste slutsats?

– Om utbildnings-Sverige ska tala om utbildning på lika villkor måste vi stötta studenter i att skapa relationerna jag har nämnt. Jag tycker att vi har ett ansvar att göra det.

Läs också: Studieteknik – så utvecklar du din grit

Läs också: Bättre studieteknik – 9 tips för att plugga effektivt

Läs också: Studera med dolda funktionshinder? Så fixar du plugget