Källkritik och reflektion en allt viktigare del av samhället

Propaganda, lögner, fejknyheter och ensidiga urval av fakta har redan påverkat väljare i flera demokratiska val runt om i världen. Presidentvalen i USA 2016 och 2020 är två exempel. Ett annat är folkomröstningen om Brexit i Storbritannien 2016.

Inför det sistnämnda valet förekom en mängd riktade budskap
i sociala medier. Bilder på tjurfäktningar skulle övertyga djurrättsaktivister. Sjukhusen i Storbritannien riskerade att fyllas med utländska patienter när Turkiet blir EU-medlem. Arbetslösheten skulle skena när busslaster med migranter skulle anlända. Till och med det engelska teet var hotat.

– När det gällde Brexit användes 140 olika politiska annonser vinklade mot olika målgrupper och deras intresseområden, säger Brit Stakston.
Rysk desinformation gentemot EU är ett annat exempel på hur desinformation används för att polarisera. När det skedde sammanstötningar i Katalonien mellan frihetsivrare och den spanska polisen förstärkes konflikten av att ryska konton gav sig in i flödet.

– Enskilda händelser med polisbrutalitet förstärktes genom att proryska konton fyllde flödet med ännu fler bilder – från helt andra händelser – för att ytterligare elda på konflikten.

Brit Stakston kallar försöken att påverka som görs av organisationer och ibland främmande makt för propaganda och desinformation, en blandning av lögner och utvald och lösryckt fakta med syfte att övertyga en utvald målgrupp om något.

En demokrati är ständigt hotad och måste försvaras. Skillnaden efter digitaliseringen är att nu kan i princip vem som helst saluföra innehåll och budskap och nå ut globalt – en demokratisering i sig, men med baksidor som fejknyheter, propaganda, trakasserier och hotade politiker.

– Med utgångspunkt i forskning om olika demokratirörelser runt om i världen kan man definitivt säga att demokratin är hotad, och Sverige är inget undantag. Det skrivs artiklar i ämnet varje vecka i svenska medier, säger Brit Stakston.

Ett annat tecken på att hoten tas på allvar är att Internetstiftelsen nyligen släppte rapporten ”Valspecial 2022” och också arrangerar flera event om nätet som källa för politisk diskussion.

Att förstå källkritik är, som alltid, grunden för att kunna bygga en världsbild baserad på fakta och forskning. Det är förstås också bra att kunna skilja på journalistisk från etablerade medier och information från andra avsändare. När det handlar om journalistik måste man även skilja på å ena sidan nyheter och granskande material, och å andra sidan krönikor och ledare baserade på åsikter och tyckande.

– Vägen framåt är att definiera för sig själv vilka källor och vilka medier som jag litar på, både vad gäller nyheter i allmänhet och mer nischade områden som jag är intresserad av. Om någon intervjuar mig om vilka dubbdäck som är bäst, har jag troligen ett ganska lågt förtroende hos allmänheten. Om det i stället handlar om olika aspekter på digitalisering har jag ett högt förtroende, säger Brit Stakston.

Hon tycker dock att allt prat om källkritik har lett till att man snart inte litar på något. Att hitta trovärdiga källor kallar hon källtillit:
– Det fungerar ju inte att som en trotsig avvisa allt med ett ”källa på det?” om allt i all evighet. För visst går det att ifrågasätta allt, men du har ett ansvar för att hitta bra förklaringar.

När det gäller sociala medier är det inte bara viktigt att vara kritisk och fundera ett varv extra när man tar del av innehåll. Det gäller också att vara cool när man själv agerar, delar och kommenterar, att inte alltid direkt tänka ”Vad sjutton!” eller ”Ja, precis så är det!” när man stöter på påståenden som inte alls överensstämmer eller stämmer perfekt med ens egen världsbild.

– Sökmotorer och det egna nätverket är fantastiska redskap för att snabbt ta reda på mer om hur det egentligen ligger till. Det finns nästan alltid någon som har funderat på saken tidigare och rett ut den.

Under valrörelsen 2018 dominerade narrativet i media om att Sverigedemokraterna skulle gå framåt rejält i valet och att nazister skulle komma in fullmäktige i Ludvika. I Ludvika blev det inte så, men utfallet var media och influencers, som hade besökt Ludvika före valet, inte alls lika villiga att rapportera om.

Under valdagen rapporterades det om fall där vissa partiers röstsedlar hade plockats bort från vallokaler.
– Jag kände ändå att allt prat om hot mot demokratin inte stämde med verkligheten, för även om det finns hot ska de inte överdrivas, säger Brit Stakston.

Hon tror att vi kommer att få ta del av liknande rapporter under den kommande valrörelsen:
– Själva valprocessen kommer att hårdbevakas av många, och det kommer att göras försök att underminera den genom att slänga valsedlar, filma eller fota den tomma lådan och lägga ut i sociala medier. Såväl Myndigheten för psykologiskt försvar som Valmyndigheten är dock väl förberedda på desinformation och valpåverkan.

Brit Stakston håller med om att det är krävande att ta del av den stora mängden mediekanaler och veta vad som är sant, men med en källkritisk inställning, lite egen digital research, ett bra nätverk och sunt förnuft kommer man långt.
– Visst är det komplext. Samtidigt sitter vi på en stor del av lösningen. Internet är ju ett universum av information och ingen kommer någonsin att ha koll på eller kunna faktakolla allt. En sund inställning är att lyfta fram det som är viktigt och relevant och låta bli att dela, gilla och kommentera tokigheter. Ungefär så som man resonerar i övriga livet.

Under Rysslands krig i Ukraina har EU tagit till den unika åtgärden att blockera den ryska statskontrollerade tv-kanalen RT (Russia Today) och nyhetstjänsten Sputnik inom EU. Anledningen är att de har spridit regeringspropaganda där kriget beskrivs som en framgång och att de ryska soldaterna har blivit väl mottagna.

EU-beslutet har mötts av protester hos svenska internetoperatörer som anser att det kommer att leda till liknande åtgärder i Ryssland.
– Åtgärden bygger på den oerhörda effekt som internet och sociala medier har haft på civilsamhället, att det finns människor i EU och i Sverige som har trott på den ryska propagandan. Man ansåg helt enkelt att kanalerna var ett så pass stort hot mot EU:s säkerhet och de ukrainska medborgarna, säger Brit Stakston.

Hon tror dock inte att EU:s taktik fungerar i längden:
– Nej, myndigheter eller stater kommer aldrig att kunna hålla alla som man inte gillar eller som begår brott borta från nätet, och det är viktigt att komma ihåg att nätet också spelar en väldigt viktig roll för frihetskampen i Ukraina och för att skapa stöd för den i omvärlden, och den ryska desinformationen finns redan på ett flertal nya sajter.

Läs också: ”Demokratin måste återvinnas på nytt av varje generation”

Läs också: ”Trycket på chefer ökar i kristider”

Läs också: Hon vill stoppa det ökande företagsspionaget