”Det spelar ingen roll om du tycker det är sant eller inte. Din sanning kanske inte är min. Jag har rätt till min egen sanning.” 

Jag sitter på en middagsbjudning. Vinglasen har bara slattar kvar, stearinljusen är på de sista centimeterna och det börjar bli sent. Vi har alla saknat denna miljö, lika delar god förplägnad och nya som gamla vänner. Från början lite trevande samtal men som snabbt övergår i glada diskussioner i det höga och det låga. Men mot slutet, i takt med att solen och vinet går ner, börjar det gå rundgång. Men ingen vill ju gå hem. Efter ett drygt år i isolering klamrar vi oss fast i det här ögonblicket. 

Så kommer den där repliken av någon som blir trängd i en diskussion. Som om sanningen kunde vara personligt betingad. Kunskap och åsikt blandas ihop, och det gör så ont i min akademiska själ. Dags att gå hem trots allt.

Läs också:  Konsten att samarbeta med någon du ogillar

Det har aldrig varit lättare att avfärda det som motsäger den egna åsikten, oavsett vilken den är. Att aktivt ”välja sin sanning” och därmed bortse från allmän kun-skap och vetenskap. Trenden smyger sig inte bara in på intellektuella middagsbjudningar. Den blir också allt vanligare i media. Det har varit en långtgående trend att forskares, och för den delen övriga akademikers, roll i det offentliga rummet får ge plats för de som kan ge rappare ”sanningar”. 

Läs också: Demokratin måste återvinnas på nytt av varje generation

Politiken, ett område som jag jobbar med dagligen, får sin egen version. Forskning och kunskap är avgörande för ett fungerande samhällsbygge, men genom att filtrera bort information som inte stämmer överens med politiska övertygelser, stärks förutfattade föreställningar. 

Jag lämnar middagsbjudningen och promenerar hem genom Vasastans återuppväckta nattliv. Ingen tog striden med honom som trodde på relativa sanningar. Det var nog för sent på kvällen. Eller bara för besvärligt. Men jag ångrar mig när jag kommer ut i höstkylan. Vi akademiker har ett ansvar att sprida kunskap. Låt oss dra ett gemensamt streck i sanden. På nästa middag. Som minimum. 

Läs också:  Forskaren om den höga debatt-tonen på sociala medier