Micael Dahlen: Därför styrs du av siffror

Stegräknare kan skapa en bostadsbubbla, och risken att
få parkeringsböter är högre i december. Det här är siffrornas fel, för siffror påverkar oss ofantligt mycket mer än vi tror, konstaterar Micael Dahlen, författare och ekonomiprofessor vid Handelshögskolan i Stockholm.

– Det finns massor med tydliga exempel på vad siffror gör med oss utan att vi är medvetna om det. Det är allt från till synes rätt oskyldiga områden, som att våra rörelsemönster påverkas av siffror, till beslut om stora investeringar eller risktaganden, säger han.

Läs även: Micael Dahlen: Om vägen till lycka

Micael Dahlen och Helge Thorbjørnsen, professor vid Norges Handelshøyskole, är aktuella med en bok om just siffror. Att två ekonomiprofessorer har gett sig på det ämnet låter kanske lite nördigt, men Sifferdjur handlar om det som de beskriver som en ”sifferdemi”, alltså att det är en epidemisk utveckling av sifferanvändning i samhället just nu, och en rejäl sifferpåverkan på våra liv.

Ta bara det faktum att vi – omedvetet så klart – tillskriver siffror olika egenskaper. Till exempel upplever vi delbara tal som sociala, medan de odelbara primtalen ger associationer till ensamhet.

– Så om en ny bilmodell kallas för Audi A7, upplevs den som ensam och individualistisk, i alla fall i jämförelse med om den heter Audi A6 som snarare känns social, säger Micael Dahlen.

Läs också: Med tillit som ledare

Visst, så lättlurade är vi, vilket kan få betydligt mer drabbande konsekvenser än att vi styrs i vårt val av bil.

Vi går snabbare om vi anser oss psykologiskt yngre

Som det där med psykologisk ålder, alltså att vi har en uppfattning om hur gamla vi ”egentligen” är. Det finns flera olika studier som visar att ju lägre psykologisk ålder vi anger, desto snabbare går vi.

– Gånghastigheten är direkt förknippad med den allmänna hälsan, och det har visat sig att vår psykologiska ålder påverkar allt från kognitiva funktioner till dödlighet. Vi kan alltså tänka oss yngre och friskare – om det inte vore för det att vi konstant blir påminda om vår kalenderålder, oavsett om vi ska svara på en jobbannons eller bara öppna Bank-id.

Hjärnan vill mäta sig med andra

Sedan kommer siffror in som ett fantastiskt, och synnerligen bedrägligt, verktyg när vi människor ska ägna oss åt något som vi verkligen inte kan låta bli: att jämföra oss med andra.

– Vi är helt fixerade vid att veta om andra är bättre eller sämre än vi själva, och hjärnans hantering av jämförelserna är nära kopplad till vårt belöningscentrum. Om vi presterar bättre blir vi glada, men presterar vi sämre blir vi på dåligt humör.

Ett enkelt sätt för jämförelse bjuder förstås sociala medier på. Författarna har gjort studier som visar de negativa effekterna av att bli alltför beroende av siffrorna för följare och ”likes”, gillamarkeringar. Hur de här siffrorna påverkar oss är kopplat till hur vi tänker att vi ligger till jämfört med andra.

– De som tror sig ligga över genomsnittet har ett bättre självförtroende och känner sig mer tillfredsställda än de som uppfattar att de har färre följare eller får färre ”likes” än andra. Så det slår i båda riktningarna: den som inte får så många ”likes” riskerar att få dåligt självförtroende, samtidigt som den med många ”likes” kan utveckla tendenser till narcissism och självupptagenhet.

Det här visar sig sedan gå att koppla till moraliska ställningstaganden. I en annan av deras studier framkom att det till att börja med finns ett svagt samband mellan att registrera sina hälsodata och ens moral, det vill säga: moralen sjunker något.

Samma tendens upptäcktes hos dem som höll koll på egna siffror och gillamarkeringar på sociala medier, men sambandet var starkare. Det visade sig att de kunde tycka att det var okej att till exempel stjäla kopieringspapper på jobbet, piratkopiera programvara eller ta emot för mycket växelpengar.

– Men de som bevakade sina egna ekonomiska data var värst i den här studien. De gjorde sämst ifrån sig när de ställdes inför moraliska dilemman. Visst kan man fundera på korrelation och kausalitet i de här fallen, men det är ett faktum att både pengar och andra siffror rubbar vår moraliska kompass. 

Siffror kan vara användbara och skapa motivation

Siffror kan dock definitivt även vara användbara och bra, till exempel för att skapa motivation.

– Så fort vi sätter siffror på något strävar vi efter att hela tiden prestera lite bättre, och det kan förstås vara toppen, men det är alltför lätt att det övergår till en jakt efter att överlista systemet.

Läs också: Förändra beteenden med små steg

Till exempel som när en student försöker lista ut vad läraren vill höra för att sätta ett högt betyg – i stället för att satsa på att få goda kunskaper – eller som i det stegräknarfusk Micael Dahlen själv hörde på sin arbetsplats:

– Det var en kollega som sa: ”Jag saknar några steg, så om jag fixar fikat nästa vecka, kan du ta med min telefon när du går upp och ner för trappan?”. Vi glömmer så lätt grunden för mätningarna, att stegräkningen är till för vår egen hälsa.

Till sist, hur var det då med bostadsbubblan och parkeringsböterna?

– Jo, det finns något som psykologerna kallar för ”ankring”: när vi ska bilda oss egna uppfattningar om saker behöver vi något att utgå ifrån och förankra uppfattningarna i. Som de sifferdjur vi är reagerar vi instinktivt på de siffror som finns tillgängliga – oavsett om de har med sammanhanget att göra. En studie visade att ju högre ”poäng” på stegräknaren, desto mer var en person beredd att betala för en viss bostadsrätt.

Parkeringsbolag ska förstås mätas, som alla andra företag, och det enkla måttet är att titta på antalet utfärdade böter. I ett bolag som har lite att ta igen innan året summeras är man förstås mer angelägen om att medarbetarna ser till att vara lite flitigare i ”lappandet” i december. 

Läs också: Utveckla ditt självledarskap med biohacks

Micael Dahlen: Du behöver inte prestera 100 procent

Att prestera 70 procent av sin egen kapacitet duger alldeles utmärkt. Det säger ekonomiprofessorn och träningsälskaren Micael Dahlen. "Du kan göra ett skitbra jobb och bli bra i alla avseenden med bara 70 procents ansträngning".

Just därför har han tatuerat in siffran 70 på höger underarm, en för honom ständig påminnelse om att 70 procent duger. I sin träningsbok Starkt kul konstaterar Micael Dahlen att det enbart är den som ska bli absolut bäst i världen som verkligen måste prestera 100 procent.

– Du kan göra ett skitbra jobb med 70 procents ansträngning. Bortom 70 är nyttan liten. Det är så till den milda grad svårt att tro, och har varit även för mig. Att ge 100 procent är något vi får oss itutat i allt från kultur, till skola och vardagsprat. Uttrycken 110 och 200 procent säger något om inflationen. Nöjer du dig med 70 procent har du glädje och energi över till att göra andra saker också.

Han säger att han dragit sin slutsats den hårda vägen och syftar på att han själv som högproduktiv gick in i väggen. Men, det går att bryta processen som leder till utbrändhet.

– Lägg inte av med allt. Fatta inga stora beslut och sluta inte helt. Det är svårt att göra det, det är därför du befinner dig där du är. Alla vi som varit där och till slut åkt på semester efter att ha jobbat väldigt intensivt vet att smällen kommer retroaktivt. Även om du förstått att du borde ta ledigt så har kroppen och knoppen skjutit kollapsen framför sig.

Han tycker själv att resonemanget låter smått bisarrt men är samtidigt säker på att den som befinner sig i riskzonen gör bäst i att bromsa varsamt.

– Fortsätt att jobba på lite och plocka i stället bort ett måste som inte kräver så stora förändringar. Ta tio minuter och sätt dig i en ninja-ställning (bilden) eller liknande. Upptäck att det gick att göra i dag. Varken världen eller du kollapsade. Ta allt i små steg dag för dag så kommer du att märka att det känns naturligt.

Börja med kortsiktiga mål som är nåbara

Behovet att ständigt prestera maximalt går hand i hand med stress – och i förlängningen utbrändhet.

Vanans makt är stor. Hur bryter vi våra förhållningssätt?

– Starta med det som ligger närmast till hands, det du går och funderar på. Gör något du vill, och inte något du borde för att det skulle se bra ut. Då minskar sannolikheten att du lyckas och du har dessutom inte kul på vägen.

– Börja med den första lilla delen i att förändra ditt liv. Du kanske vill ha mer egentid, eller vara mer social. Det är saker du kan vänja dig vid att göra varje dag. Vi tänker i termer av nyårslöften och sätter upp mål långt fram som skrämmer. Det är en fin tanke men extremt få lyckas med det. Då skjuter vi på det och vågar inte riktigt tro att vi klarar det. Livet är alla de små saker som vi inte ser på vägen mellan de stora, undantagen som inte sker särskilt ofta.

Vad hoppas du att Starkt kul ska ge läsaren?

– Att du har roligt under tiden du läser. Om den sedan får dig att träna och leva på ett roligare sätt så blir jag jätteglad. Att få dig att göra lite mer av det du faktiskt vill göra under dagen.

Hans fasta övertygelse är att man måste känna glädje för att skapa en vana, och att lusten blir betydligt större om träningen delas upp i många korta sessioner i stället för timslånga pass.

– Att träna ofta är viktigare än tiden du tränar. Jag har hittat en studie som visar att den effektiva tiden som folk faktiskt tränar under ett förutbestämt pass på en timme är 39 minuter.

– Många kanske tycker att ”vadå, vilken fjutt-träning att bara springa i 30 sekunder!”. Men gör det många gånger så blir det en väldig massa sprinter! Du får ihop 120 stycken på en dag. Det är effektiv träning och du har kul varenda gång, säger han och skrattar.

Han poängterar dock att träning inte uteslutande ska handla om skratt och glädje. Människor gillar att utvecklas och bli bättre på saker. Däremot önskar han att prestationer inte enbart mäts efter en och samma måttstock.

– Det finns en massa andra sätt än att jämföra tider på milen. En favorit är att räkna hur långt jag kan springa på tio andetag. Det är ett fantastiskt och enkelt sätt att se hur jag utvecklar min snabbhet och uthållighet.

Hans experimentlusta illustreras också av ett tröjtest:
– Jag har provat att väga min tröja före och efter ett träningspass. Hur mycket tyngre blir den?

Texten publicerades den 17 april 2019 i tidningen Karriär och skrevs av Lars Öhman.