När det positiva tänkandet blir skadligt

Trots att du är flitig och jobbar i högt tempo samlar sig arbetsuppgifterna i en växande hög: ständiga mejl att besvara, flera parallella projekt som går halvknackigt, den där viktiga presentationen som du inte ens har börjat förbereda. Du känner en allt starkare stress som även har börjat påverka din sömn. En förmiddag vänder du dig till chefen och berättar om situationen, i hopp om att få stöd och förståelse: ”Jag har för mycket på mitt bord och känner mig väldigt sliten”. Chefen svarar piggt: ”Ryck upp dig och försök se situationen från den ljusa sidan. Det är väl bra att du är så eftertraktad på jobbet!”.

Kom igen, nu tänker vi positivt!
Så kan det låta när någon utsätts för toxisk positivitet. Det är ett populärpsykologiskt uttryck som i korthet handlar om att uppmuntra till eller forcera fram ett positivt tänkande även när det egentligen inte är lämpligt eller hälsosamt.
– Toxisk positivitet kan leda till att reella problem, som konflikter eller hög arbetsbelastning, sopas under mattan och förnekas, säger David Waskuri, psykolog och grundare av Sveapsykologerna, till Akavia Aspekt.
Att försöka härda ut när saker och ting är jobbiga, dra lärdomar från motgångar eller ha en positiv inställning behöver förstås inte vara dåligt. Det positiva tänkandet riskerar dock att bli destruktivt om man kontinuerligt blundar för negativa känslor eller situationer, som man i själva verket borde se i vitögat och hantera. En central del av den toxiska positiviteten är att komma med hurtiga uppmaningar antingen när du själv eller andra brottas med ett problem: ”allt löser sig ska du se, försök ha kul i stället!”.
– Det behöver inte bara vara en enskild person utan kan vara en hel grupp som mer eller mindre tvingar sig till att vara mer positiv än vad som finns anledning att vara. Det handlar på ett sätt om att upprätthålla en fasad, säger David Waskuri.

Individen får ansvaret och skulden
Toxisk positivitet kan resultera i att faktiska missförhållanden på jobbet förnekas – och att skulden och ansvaret istället läggs på individen: ”det är inte hur du har det, utan hur du tar det”. Att enkelspårigt fokusera på det positiva och förminska negativa känslor eller situationer kan dessutom leda till digra konsekvenser för individens hälsa.
– Känslor fyller ju en funktion, till exempel genom att förmedla att någonting inte känns okej, att någonting behöver åtgärdas och att du behöver sätta bättre gränser. När du gråter och får stöd och tröst av andra aktiveras bland annat det parasympatiska nervsystemet och må bra-hormoner frisätts.
David Waskuri fortsätter:
– Att förtrycka negativa känslor och i stället gå omkring med ett leende på läpparna, även när du inte har anledning till det, är på längre sikt förenat med både psykiska och fysiska men. Det är verkligen inte att rekommendera.

Skam när problem förminskas
David Waskuris uppfattning är att toxisk positivitet är vanligare inom organisationer som i hög utsträckning är uppgifts- i stället för relationsorienterade, och där man förväntas axla en hög arbetsbelastning och jobba långa dagar utanför ordinarie arbetstider.
– Det logiska vore förstås att fråga hur folk känner, ta in feedback och försöka korrigera saker på ett rimligt sätt. Men inom en organisation med toxisk positivitet blir svaret: ”du har din lön, lämna negativa känslor hemma, låt oss fokusera på arbetsuppgifter istället för problem”. Det kan leda till att individen känner sig skambelagd och dömd när negativa känslor avvisas, säger han.
Toxisk positivitet behöver inte bara komma från utsidan i form av en oförstående chef eller en grupp med en klämkäck attityd, utan det kan även komma från individen själv.
– En del har fått det hemifrån eftersom föräldrarna bara har bekräftat positiva känslor och förminskat negativa under uppväxten: ”man är svag när man gråter”.