Kunskapsluckor ger oklar bild av korruption

Sverige framhålls ofta som ett land som är fritt från korruption och tillhör enligt Transparency Internationals TI-index 2022 de 20 minst korrupta länderna i världen. Samtidigt är det i praktiken omöjligt att med säkerhet veta i vilken omfattning det förekommer korruption här i landet, bland annat på grund av att mycket av det handlar om aktiviteter som sker i det fördolda.

Dessutom finns det stora kunskapsluckor kring såväl vad korruption innebär som hur man ska agera vid misstanke om att det förkommer på arbetsplatsen. Detta dilemma uppmärksammas i Akavias aktuella rapport om korruption i offentlig sektor.

– Det är många som är medvetna om att mutor är en form av korruption, men det är viktigt att ha en bredare definition av begreppet än så. Det behöver ju inte handla om att det som sker är straffbart, utan det kan räcka med att ett beteende är olämpligt för att det ska räknas som korruption, säger Anna Nitzelius, rättspolitiskt sakkunnig på Akavia, som har arbetat med den nya rapporten.

Medlemmar i kommun och myndighet har gett sin syn på hur de upplever korruption samt arbetet emot det

Rapporten bygger på Akavias senaste medlemsundersökning om hot och våld på arbetet. För första gången ingick frågor om korruption i undersökningen, så medlemmar inom kommuner och regioner samt vissa myndigheter fick ange hur de upplever omfattningen av korruption på arbetsplatsen och vilket förebyggande arbete som sker.

I rapporten definierar Akavia korruption i den offentliga sektorn som att någon ”utnyttjar en offentlig ställning för att uppnå otillbörlig vinning för sig själv eller andra”.

Vikten av att ta ett större grepp tas även upp i en ny rapport från Statskontoret om korruption i kommuner och regioner: ”Mer svårfångade former av korruption som vänskapskorruption och olika former av intressekonflikter fångas sällan i undersökningar, och mycket tyder på att detta är betydligt vanligare än mutor och otillbörliga erbjudanden.”

– Det är också tydligt att det finns ett gränsland där det är svårt att veta vad som är okej och inte. Därför är det ytterst viktigt att föra en kontinuerlig dialog på arbetsplatserna om de här frågorna, säger Anna Nitzelius.

Få har öppen diskussion om korruption på arbetsplatsen

Något som enligt rapporten inte sker i tillräcklig utsträckning; enbart runt 40 procent av medlemmarna som har ingått i undersökningen uppger att frågor och ställningstaganden rörande korruption diskuteras vid avdelnings- eller andra möten.

– Många av våra medlemmar har dessutom kunskaper som skulle kunna vara till stor nytta i de här sammanhangen.

Överlag måste det förebyggande arbetet förbättras, enligt Akavias rapport. Det behövs både en ökad kunskap om både vad som räknas som korruption och hur man ska agera om man misstänker att det förkommer på ens arbetsplats.

– Det finns en lägre kännedom om företagets policyer och riktlinjer än vad man kan förvänta sig. Dessutom är det oroväckande få som vet hur rapporteringssystemet på deras arbetsplats ser ut.

När det gäller frågan om omfattningen av korruption är det enbart få av de svarande som upplever att korruption tydligt förekommer, men samtidigt är det en stor andel som anger att det förekommer även om det är ovanligt.

En del svarar att de upplever att det inte förekommer alls, vad de vet.

– Målsättningen måste vara att det blir betydligt fler som svarar att de vet att det inte förekommer någon korruption alls, säger Anna Nitzelius.

Hon konstaterar att arbetet kring korruption varierar stort mellan de myndigheter som är representerade i Akavias undersökning.

– Exempelvis ser vi att Trafikverket sticker ut som ett föredöme jämfört med andra. Och då borde det finnas goda möjligheter till erfarenhetsutbyte med andra statliga organisationer.

Läs också: Myndigheterna som tar korruptionsrisken på allvar

Läs också: Generalsekreteraren för Institutet mot mutor: Korruption finns överallt i Sverige