Amy Edmondson om psykologisk trygghet: Så blir misslyckanden en väg till framgång

När vi stirrar rätt in i misslyckandets realitet och vet att vi är orsaken till det, öppnas för de flesta av oss ett avgrundshål av ångest. Den naturliga instinkten är att gömma oss, anklaga någon annan för felet som begåtts eller vältra oss i skam. 

Det var precis vad hände Amy Edmondson som ung doktorand. Efter att under sex månaders tid ha studerat och samlat in material från sjuksköterskor för att ge svar på frågan: ”Leder bättre teamarbete på sjukhuset till färre misstag?” var det dags för den ivriga doktoranden att undersöka resultatet av allt slit. 

Det var också ögonblicket för Amy Edmondsons första stora misslyckande som forskare. Snart satt hon där och tänkte att hon kanske inte hade det som krävdes för att doktorera. 

”Resultaten tydde på att bättre team hade högre – inte lägre – felfrekvenser. Jag hade inte bara fel. Jag hade uppåt väggarna fel”, skriver hon i sin nya bok ”Rätt sorts fel – Konsten att misslyckas väl”. 

Men när chocken och stressen lagt sig tittade hon analytiskt på resultaten, vilket ledde till vidare undersökningar. Så småningom kom Amy Edmondson att bevisa att på arbetsplatser där rädslan att göra fel är stor, rapporteras felen sällan in. Det vill säga: Det sker fortfarande misstag på dessa arbetsplatser, men de kommer inte till kännedom.

I dag är hon prisbelönt professor i ledarskap vid Harvard Business School. Hon är världsledande inom forskningen och teoribildningen om psykologisk trygghet och att skapa team, tillika författare till sju böcker och mer än 75 artiklar och casestudier. Amy Edmondson har också utsetts till den främsta tänkaren inom management av organisationen Thinkers50 som kallar henne ”en pionjär och mästare inom psykologisk trygghet”. 

– Det misslyckandet var det bästa som har hänt min karriär, säger hon. 

År 2019 utgavs hennes sjätte bok ”The fearless organization. Psykologisk trygghet på jobbet” på svenska. Den fick ett enormt genomslag globalt. 

– Jag tror att temat psykologisk trygghet slog an en sträng. Människor kände igen fenomenet: att hålla tillbaka arbetsrelaterade tankar och frågor. Och när man läser om det inser man att det påverkar både arbetets kvalitet och den personliga tillfredsställelsen på jobbet. Psykologisk trygghet spelar roll, och den brister ofta inom sjukvården, i tillverkningsindustrin, it-branschen – ja, i alla olika branscher och världsdelar, säger Amy Edmondson och fortsätter: 

– Psykologisk trygghet hjälper människor att ta de mellanmänskliga risker som är nödvändiga för att excellera i en värld präglad av snabba förändringar och ömsesidigt beroende. Det är en nyckel till framgång för människor, företag och organisationer.

”Rätt sorts fel – Konsten att misslyckas väl” innehåller illustrativa exempel på misslyckanden. Från änkan Barbe-Nicole Clicquots mångåriga kamp som pionjär med misstag som regelbundet förstörde hennes numera världsberömda champagne (ett år blev en tredjedel av hennes lager förstörda av värme under ett uppehåll i Amsterdam) till hur tre anställda på Citibank råkade föra över 900 miljoner dollar (i stället för de åtta som det var tänkt) till ett antal företag, och som Citibank aldrig fick tillbaka. 

– Det är en bok om företag och affärer, men den går också bortom det. Den talar till individer som vill växa i sitt privatliv, som är intresserade av att se misslyckanden som en nödvändig del av att lyckas. Misslyckanden är nödvändiga aspekter av upptäckter, framsteg och lärande. Det handlar om att se på det på ett nytt sätt, att avdramatisera och dra nytta av misslyckanden. 

Vad händer om vi inte vågar misslyckas? 

– Det finns två stora konsekvenser: Vi blir ovilliga att ta risker. Och att inte ta risker är det bästa sättet att inte lyckas uppnå något i jobbet, lyckas få nya vänner eller njuta av nya upplevelser. Det andra är att vi fortfarande ändå kommer att ha misslyckanden. Rent organisatoriskt kommer folk inte att prata om dem, och då finns det en risk för ännu fler och större misslyckanden framöver. Som ledare kommer man inte att få tillgång till korrekta data, medan det fortfarande finns tid att göra något för att förhindra något som kan sluta i katastrof. Och man bygger inte heller starka relationer där människor arbetar och växer tillsammans.

Dessvärre är vi människor biologiskt funtade så att vi har väldigt svårt att hantera misslyckanden. Det är sådana vi är, och det var en gång något som skyddade oss från att bli uppätna av sabeltandade tigrar. Det ligger också ett social stigma i att misslyckas och i vårt ursprung kunde det leda till uteslutning ur stammen och därefter en någorlunda säker död. 

– Så när något dåligt händer får man en överreaktion; man tänker att det här är fruktansvärt och katastrofalt. Alla stressreaktioner går igång. 

Men vi kan träna oss själva till en adekvat respons på misslyckandet. 

– Ta en paus. Andas. Plocka fram din analytiska sida och titta på problemet – inte utifrån vem du är som människa, utan som en arbetsuppgift. Vad gick fel? Vad kan ni lära av detta? På så vis kan man sakta och lugnt hjälpa sig själv, eller någon annan, att se att det inte är en katastrof. Det finns kulturer där misslyckanden är mer stigmatiserande än i andra, men alla kan lära sig att ta sig upp ur avgrundshålet. Och alla förtjänar möjligheten att göra det. 

Men på senare år har vi plötsligt fått höra att misslyckanden är önskvärda – att vi måste ”fail fast, fail often”, som mantrat från Silicon Valley lyder. Problemet är att varken synsättet att aldrig få göra fel eller ”fail fast, fail often”, skiljer på bra och dåliga misslyckanden eller försöker begränsa dem, menar Amy Edmondson.  

– Som en följd av detta missar vi möjligheten att misslyckas på rätt sätt. ’Fail fast, fail often’ är en möjlighetsstrategi på nytt territorium, där det inte finns något annat val än att ta risker och acceptera att det kanske kommer att misslyckas. Men vad som inte sägs är att felen bör vara så små som möjligt. Du vill inte förlora alla pengar eller skada någon. Så kontrollera först om detta verkligen är nytt territorium eller om andra har försökt testa detta före dig. Gör din hemläxa och lär dig vad du kan genom att bygga på andras arbete. Begränsa sedan misslyckandet så mycket som möjligt och använd informationen du får ut av det.

I sin bok introducerar Amy Edmondson tre typer av misslyckande – enkla, komplexa och intelligenta – och förklarar hur man kan utnyttja potentialen hos de goda och eliminera de dåliga.  

Men vi kan lära oss av alla misstag, argumenterar hon. 

– Det gäller inte bara en stor investering, utan även triviala saker som att jag snubblar på trottoaren. Det är alltid en god vana att stanna upp och äga ögonblicket. Varför hände detta? 

Hennes forskning om psykologisk trygghet visar att de mest framgångsrika kulturerna är de där medarbetarna kan misslyckas öppet, utan att misstagen hålls emot dem. Som ledare är uppdraget att skapa ett sammanhang eller en kultur där förutsättningarna för experimenterande blir tydliga och vilken typ av misslyckande som riskeras. 

– Det är så du hjälper människor att ta fram sina bästa jag och skapar utrymme för att utforska, experimentera och inspirera till nya innovationer. Se till att du själv, som ledare, regelbundet deltar öppet i utforskande samtal. Och var mycket uppmärksam på dina egna responser. Om medarbetare kommer med dåliga nyheter, så säg ’tack för att du gjorde mig uppmärksam på detta’. Detta oavsett vad som än har hänt. Hjälp sedan medarbetarna att lära sig av det som hände. Det handlar i grund och botten om att lära sig hantera den osäkerhet som verkligheten innebär.

Och som sociolog betonar Amy Edmondson vikten av lagarbete: 

– Du kan inte vara den enda misslyckandeoptimisten på en arbetsplats. Alla måste vara ombord. Det är ett fantastiskt socialt fenomen när man känner att man i en grupp kan ta risker, vara ärlig och kreativ. Även den idrottare som verkar vara den optimala vinnaren har team och sociala kontakter som hjälper dem. Så detta är inte en färdighet som du kan behärska själv, det är en förmåga som du utvecklar tillsammans med andra.  

Finns det många misslyckandepositiva företag och organisationer? 

– Väldigt få. Men jag tror att det finns fickor av positiv inställning till misslyckanden inom många organisationer. Så här finns en verklig möjlighet för många aktörer; en möjlighet att kulturellt förändra sitt sätt att tänka, att skapa ett mer hälsosamt och rationellt synsätt. Det är också en möjlighet till excellens inom varje bransch. Och dessutom en möjlighet att rekrytera talanger, eftersom arbetsplatsen blir mer attraktiv. Så kom över dig själv, inse att vi är här för varandra och jobba tillsammans med ett syfte och uppdrag. 

Läs också: Chef – så blir dina misstag din styrka

Läs också: Misslyckas på rätt sätt

Läs också: Gjort bort dig på jobbet? Här är expertens bästa tips