På gatan skränar ett lastbilsflak med skumpasprutande studenter förbi. Günther Mårder ser inte spektaklet och tur är väl det. Slösaktigheten hade plågat honom. Tidigare porträtt på Günther Mårder beskriver honom som Justin Bieber, som aktienörd, som Sveriges yngsta gubbe. Men också ett annat karaktärsdrag framträder: den benhårda självdisciplinen. 

Den 36-årige trebarnspappan bär mörkblå kavaj utanpå en ljus skjorta. Klädseln är somrig men han ger inte något semesterledigt intryck. Tvärtom. Han pratar fort och passionerat. Trots att det är fredag eftermiddag. Trots att han precis avverkat en krävande dubbelinspelning av Företagarpodden. Den digitala ihärdigheten har gjort honom ett namn. Han uppdaterar sitt instagramkonto var fjärde vaken timme. När han inte gör det kostar det; det har han statistik på. Samma sak med podden: den måste ut varje vecka. 

Ganska snart står det klart att han är som klippt och skuren för vd-rollen; han kommer själv från en småföretagarfamilj, är omvittnat företagsam och älskar små bolag där han får träffa ledaren och förstå hens drivkrafter. Samtidigt är han närmast olämplig som företrädare för en tillväxtfrämjande organisation. Günther Mårder avskyr nämligen att göra av med pengar. 

Läs också: Ekonomisk frihet inom räckhåll

Han har däremot alltid tyckt om att tjäna dem. Som liten satt han på isen och sålde varm saft till skridskoåkare. Han kunde tjäna tusen kronor dagligen på något som i princip var gratis. Född entreprenör, visst, men länge drömde han om något annat. 

Hans mormor mutade honom. Tusen kronor om han gick med i en gosskör. Günther nappade. Pengarna, tänkta att finansiera en Nintendo 8-bitarskonsol, var ett starkt incitament. Men snart var han såld på musiken. Han började på Adolf Fredriks musikskola och drömde om ett liv som professionell korist. Stämmoprefekten Günther ansvarade för att alla stod på rätt ställe och hade sina noter. Senare också överprefekt, med ansvar för hela kören. Han turnerade i Europa. Under gymnasietiden var Günther så nära ett brejk han kunde komma; sjöng i testkörer under workshops, dyra tillställningar där aspirerande dirigenter tog direktiv av etablerade. Den pekuniära ersättningen var mager; men han flögs till Italien och fick jobba med de bästa. 

– Närmare ett liv som professionell korist kom jag aldrig. Idag är jag glad över att inte befinna mig på en så ekonomiskt pressad arbetsmarknad, säger han.

Som 14-åring började Mårder göra affärer

Under gymnasietiden lyfte han blicken: från notbladen till aktiemarknaden. Redan som 14-åring hade han målet 25/25. Vid 25 års ålder skulle han ha 25 millar på kontot. Günther började göra affärer via Gula Sidorna. Den höga annonskostnaden förhindrade folk att beskriva föremålen på ett vettigt sätt. Det drog han nytta av, reste 20-30 mil från Stockholms överpriser. Han köpte utrangerade tävlingscyklar,  betalade 10 000 kronor och sålde för det dubbla. Småningom växlade han upp till att handla med flashiga sportbilar som Pontiac Thunderbird. Själv köpte han en begagnad Opel Agila, en oansenlig bil som tog honom från A till B.  

Han gav sig in på aktiemarknaden. Efter några år hade han skrapat ihop en dryg miljon kronor och låg i fas för att lyckas med 25/25-målet när han fann ”motsvarigheten till att upptäcka Apple på 1970-talet”; Autofilm. Företaget skulle revolutionera marknaden med tankningsrobotar. Övertygad satsade han allt han hade: pengarna gick upp i rök. Det året gick Stockholmsbörsen upp med 60 procent och det gjorde nederlaget än mer bittert.  

Günter Mårder

Han gjorde en ny kraftsamling. Som aktie- och sparguru kom Günther Mårder att berika både andra och sig själv. För två år sedan hade han så mycket, 13 miljoner kronor, att han skulle kunna sluta arbeta för att leva på avkastningen. Framförallt hade han nog för att leva på stor fot. Men det har han aldrig varit intresserad av.

Är inte intresserad av materiella ting

Han återkommer till det flera gånger under vårt samtal, den där avgörande insikten. Redan som ung slog det honom hur snabbt lyxfordonen han sålde blev vardagsföremål för dess ägare. 

– Efter att ha sett det har jag inte längtat efter något materiellt. Jag vill inte fastna i ett ekonomiskt ekorrhjul. Ser vi på lyckoforskningen så är det förvånansvärt liten skillnad mellan en människa i trygga Sverige och en människa i krigets Syrien. Där är lyckan att det inte fallit en bomb över det egna kvarteret de senaste två dagarna. Prylar är inte svaret. 

Läs också: Ta inga stora beslut baserade på magkänsla

Okynneskonsumtion provocerar honom, särskilt som Sveriges skattetryck gör det svårt att få ihop nytt sparkapital.

– Ett par som har 40 000 kronor i disponibel månadsinkomst borde ha ett sparutrymme på 15-16 000 kronor. Det är närmast provocerande att inte fler är miljonärer. 

Han ler snett, medveten om vad han nyss har sagt. 

– Du kanske inte ska citera mig men, det beror på småinköpen. En dålig lunch för en hundring, en hämtlatte … Jag äter en halv keso till lunch. 

Mm, och knäckebröd till frukost. Som vanligt. Pålägg? Bara smör. Hans barn har det inte mer vidlyftigt. Havregrynsgröt till frukost, med hemmagjord sylt. En näringsrik start på dagen som kostar strax under kronan per portion, betonar Günther. 

– En gång fick de köpa smaksatt yoghurt på Lidl. De nästan grät av glädje, dansade indiandans hela vägen hem. 

Är snålheten bara en gimmick? Ett medialt gångbart kännetecken i stil med sparekonomen Claes Hembergs hängslen. Det verkar inte så. Günther skiner upp när han berättar om sitt besök på Leksands knäckebrödsfabrik härförleden. Han handlade på sig sex kartonger oönskat julknäcke för 35 kronor kartongen. 

– Jag har inga problem att äta det i juni. 

Han ser genuint glad ut när han berättar om självspäkningen. 

Har du aldrig lockats att bränna pengar?

– Aldrig. Det är obehagligt. Jag får bara dåligt samvete. Jag var på svensexa nyligen där det fläskades på med vip-bord, drinkar och ölkar. Och delad nota efteråt. 

En min avslöjar vad han tyckte om det. 

Men är det lämpligt att Företagarnas vd är övertygad konsumtionskritiker?

– Min livsstil funkar inte om den blir förhärskande. Jag står utanför ekorrhjulet och ser på när alla andra springer. 

Han vill inte köpa grejer, inte heller sluta jobba. Vad driver honom då? Frågan är viktig för Günther. Helt avgörande faktiskt. 2016, när han tog över som vd för ett medlemstappande Företagarna, tvingade han medlemmarna att besvara den. Han lät intervjua omkring 1 900 förtroendevalda. På sokratiskt manér ställde han följdfråga efter följdfråga, tills något som liknande ett holistiskt svar kunde skönjas. 

– För att få känna stolthet… Det var kärnan. Att Sverige skulle kunna överräckas till framtida generationer i ett bättre skick. 

Att påstå att Günther Mårder tror på fri företagsamhet är en underdrift. Han poängterar att Sverige var ett land att fly ifrån för 150 år sedan. Att Sverige idag är ett land att fly till beror, anser han, på bolagsexplosionen på 1800-talet. 

– De storbolag som fortfarande dominerar Sverige bildades inom loppet av 25 år. Man säger att vi har en het start-up-scen idag men den är ingenting jämfört med då. Vi har rest oss från armod. 

– Frågan är hur vi skapar ett system för den nya verkligheten? Allt fler försörjer sig som egna, vårt land är byggt på tanken att majoriteten är tillsvidareanställda. Systemet måste se till att företagaren är likvärdig en anställd. 

 Läs också: Så ska hon bli finansiellt fri vid 45 års ålder

I år har Günther besökt 90 olika kommuner för att träffa småföretagare.

– Jag får se framgångssagorna, ett väldigt skevt tvärsnitt. I verkligheten befinner sig de flesta i andra änden. Kom ihåg det när det talas om företagare som en gynnad grupp! 

Vad hoppas Företagarna på i valet?

– Vi hoppas få igång en diskussion som handlar om hur vi kan skapa nästa skattekrona, i stället för att fokusera på fördelning och mer politisk stabilitet. Instabilitet hämmar småföretagare som vill investera.

Där har vi den förresten, Günther Mårders egen drivkraft. Investeringar. Han har plöjt ned merparten av sitt sparkapital i två svenska företag: Kunskapsgruppen i Göteborg och Lundqvists trävaru i Piteå, två bolag där han får agera bollplank med full insyn. Den sortens erfarenheter samlar han på. Nyligen investerade Lundqvists trävaru 90 miljoner kronor i en ny fabrik. 

– Det är precis det som driver mig, säger han.

– Att få se blicken på folk som för det här landet framåt. Resan är allt. Det är inte resultatet man njuter av. Inte ens elitidrottare njuter särskilt mycket av segerns sötma. Man firar lite, men sedan börjar nästa resa. 

Günther Mårder, 36

Bor: Hus i födelseorten Sollentuna.
Familj: Fru och tre barn.
Utbildning: Handelshögskolan i Stockholm och utbytesstudier på Harvard.
Nuvarande uppdrag i urval: Vd för Företagarna, delägare och styrelseledamot i Kunskapsgruppen samt Lundqvists Trävaru AB.
Tidigare karriär i urval: Sparekonom på nätmäklaren Nordnet samt vd för Aktiespararna. Tidigare förbundsordförande för Unga Aktiesparare.
Kuriosa: Försörjde sig under några år som snickare, samtidigt som gymnasiebetygen pluggades upp på Komvux. Förnamnet Günther är taget, hade tidigare Richard som tilltalsnamn. 

Den här texten är tidigare publicerad i Civilekonomen den 10 september 2018  och skrevs av Christian Daun. Bilderna togs av Gustav Gräll.

Läs också: Han lever som ekonomiskt fri

Den här texten har tidigare varit publicerad

Då Akavia har bildats efter en sammanslagning mellan de två professionsförbunden Jusek och Civilekonomerna har de båda tidigare förbundens tidningar lagts ned. Därmed har också möjligheten att ta del av det historiska innehållet försvunnit. I stället driver det nya förbundet Akavia nu medlemstidningen Akavia Aspekt. Vi har valt att fortsätta möjliggöra läsning av vissa artiklar från Jusektidningen Karriär och från Civilekonomen här på webben, trots att tidningarna inte längre existerar. Den här texten tillhör dessa tidigare publicerade artiklar. Har du invändningar mot innehållet i denna text med tillhörande bilder eller invändningar mot att materialet är fortsatt tillgängligt, vänligen vänd dig till ansvarig utgivare för Akavia Aspekt.