”Min mentor hade mycket tålamod med mig”

Det var med en kandidatexamen i industriell ekonomi och en master i marketing management på cv:t som Niousha Amirirad kom till Sverige 2013 – 30 år gammal. Hon är född och uppvuxen i Irans huvudstad Teheran men flyttade som 27-åring till Cypern för att läsa vid Eastern Mediterranean University. Därifrån ville hon vidare och bosätta sig i ett land där hon såg framför sig en bättre framtid. Kanada och Tyskland stod på önskelistan. Men även Sverige. Där hade hon en moster som bodde sedan länge och som hon hade hälsat på några gånger.
– När jag fick jobbvisum här bestämde jag mig för att flytta hit. Egentligen hade jag inte några förväntningar karriärmässigt. Jag kände att Sverige var ett tryggt land – tryggt för att arbeta och tryggt för att leva. Det var min första prioritet, säger Niousha Amirirad.
Hon pratade persiska och engelska. Inte ett ord svenska. Teorin om att engelskan skulle räcka för att få ett jobb i sitt nya hemland ställdes på ända. Trots att hon sökte många tjänster för vilka hon var kvalificerad, gick hon aldrig vidare till intervju. De första två åren blev motiga och hon jobbade deltid i en klädaffär och för en app där hon gjorde översättningar från engelska till persiska. Parallellt pluggade hon vid SIFA, Stockholms intensivsvenska för akademiker. En dag fick de besök av en representant från fackförbundet Jusek – idag en del av Akavia – som berättade om deras mentorprogram för invandrade akademiker.
– Jag ansökte direkt och började hösten 2015.

Mentorprogrammet har funnits sedan 2010 och syftar till att para ihop adepterna med mentorer med liknande utbildning och som kan erbjuda kunskap, vägledning och nätverk. Några löften om jobb ges inte, men däremot en möjlighet att öka chanserna för att få ett. Programmet startar runt februari och september varje år och varar i sju månader. Däri ingår tre gemensamma utbildningsträffar med Akavia i Stockholm samt enskilda möten mellan adepten och mentorn. Niousha Amirirad parades ihop med mentorn Anne som arbetade inom marknadsföring.
– Jag ville få hjälp med att förbättra mitt cv och såg fram emot ett tillfälle att prata svenska för att bli mer förberedd inför en framtida jobbintervju. Anne var väldigt omtänksam och när jag förstod att hon gjorde detta som volontär – att hon inte fick betalt – blev jag väldigt imponerad.
De träffades ungefär en gång i månaden ¬– ofta över en kaffe på ett café i innerstan. Utöver att få hjälp med cv:t tittade de även efter jobbannonser på Linkedin tillsammans.
– Vi pratade mest på svenska. Det var utmanande för mig eftersom jag bara hade varit i Sverige i två år, men jag ville kommunicera på svenska. Anne hade mycket tålamod med mig, säger hon och skrattar.
Hennes mentor planerade även in luncher med kontakter och kollegor. Men det som Niousha Amirirad värderade allra högst var att Anne kom att bli en vän.
– Visst, hon kunde inte hjälpa mig att få ett jobb, vilket inte heller är målet med mentorprogrammet.
– Men hon blev en fantastiskt värdefull svensk kontakt som öppnade dörrar till den svenska kulturen. Hon bjöd även in mig till sitt 50-årskalas där det utöver mig bara var nära vänner och familj. Det var väldigt fint.
Före mentorprogrammets slut lyckades hon på egen hand skaffa ett jobb som marknadsförare på ett företag. Ett par år senare bestämde hon sig för att hoppa på en tvåårig yrkesutbildning inom marketing automation, vilket har gett henne jobb inom just det.
– Idag, åtta år efter mentorprogrammet, håller jag fortfarande kontakten med min mentor. Vi träffas då och då.

Niousha Amirirad har det senaste året jobbat som marketing automation manager på energiföretaget Fortum. Inför hösten anmälde hon sig återigen till Akavias mentorprogram för invandrade akademiker – denna gång som mentor.
– Dels vill jag ge tillbaka. Dels känner jag att jag, i egenskap av invandrare som själv har gjort den här resan, förhoppningsvis kan hjälpa en annan person att övervinna utmaningarna. Det är svårare än många tror att integreras i Sverige. Även efter tio år i landet känner jag mig inte helt hemma, trots att jag har ett bra jobb på ett svenskt företag och har haft svenska pojkvänner.
Hennes adept kommer från Afghanistan och talar en handfull olika språk men är ännu nybörjare på svenska. Niousha Amirirad, som den hårda vägen fick lära sig hur viktigt språket är för att ta sig in på arbetsmarknaden, ska försöka få in så mycket svenska som möjligt under deras träffar.
– Vi mentorer har fått lite vägledning av Akavia i hur vi ska tänka; det är viktigt att låta adepten sätta agendan utifrån sina förutsättningar och förväntningar. Vår uppgift som mentorer är att stötta dem.
Vad tänker du om din resa från adept till mentor?
– Den har varit tuff. Det är svårt att komma till Sverige med en bra utbildning och hitta ett arbete som matchar ens kompetenser. Men jag är stolt över att jag har hållit fast vid mina mål och att jag har lyckats ta mig hela vägen hit. Jag trivs väldigt bra med mitt nuvarande arbete. Inför framtiden drömmer jag om att starta eget företag.

En annan person som har gjort resan med att komma som akademiker till Sverige är Jillian Kirn, född och uppvuxen i USA med föräldrar från Guyana. Hon utbildade sig till jurist på Columbia Law School och kom att specialisera sig inom energi- och miljöfrågor vid La Corte Internacional de Arbitraje y Conciliación Ambiental, ett miljöskiljedomsinstitut i San Sebastián i Spanien. Karriären fortsatte sedan i USA på Natural Resources Defense Council i San Francisco och USA:s miljöskyddsmyndighet i Seattle. Hon blev därefter delägare och jobbade tio år på en av världens största advokatbyråer, Greenberg Traurig. Men när hennes man för två år sedan antogs till ett masterprogram vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, flyttade hon med honom till Sverige.
– Vi hade aldrig varit i Skandinavien tidigare och vi pratade definitivt ingen svenska alls, säger Jillian Kirn.
Hon tog ett sabbatsår från advokatbyrån i USA utan att exakt veta vad hon skulle göra istället. Det hon visste var att hon ville lära sig mer om EU:s lagstiftningar och det skandinaviska perspektivet på hållbarhet och miljöfrågor. Ganska direkt fick hon ett deltidsjobb på Climate Change Counsel i Stockholm och började plugga svenska. Genom SIFA:s intensivprogram för ekonomer, jurister, och samhällsvetare (SFEJ), där hon var student, kom hon i kontakt med Akavias mentorprogram för invandrade akademiker. Det var senvåren 2022 och vid det laget hade hon och hennes man bestämt sig för att stanna i Sverige.
– Jag hoppades att programmet skulle utöka mitt nätverk och hjälpa mig att ta reda på vad som skulle bli nästa steg i min karriär. Oavsett hur kvalificerad eller överkvalificerad man är kan det vara en utmaning att övertyga andra om att ens erfarenhet och utbildning är relevanta i ett svenskt sammanhang.
Akavia matchade henne med Johanna Källrot, jurist på Danske bank, som blev hennes mentor.
– Vi klickade direkt, berättar Jillian Kirn.
– Hon hjälpte mig att öva inför svenskspråkiga intervjuer, presenterade mig för kontakter och bjöd in mig till middagar med sina tjejkompisar och sin familj.
Johanna Källrot granskade även hennes svenska cv och gav henne råd om hur man förhandlar om lön i Sverige. I maj 2023 fick Jillian Kirn jobb på ingenjörs- och designföretaget AFRY efter att ha sökt ett par tjänster där som hade annonserats på Linkedin. Trots att hennes mentor inte bidrog direkt till att hon fick jobbet, upplever Jillian Kirn att hon fick hjälp med att bli en starkare kandidat på den svenska arbetsmarknaden.
– Genom mentorprogrammet och Johanna har jag fått såväl objektiv och professionell rådgivning som en god vän. Men det har också bidragit till att få Stockholm att kännas mer som mitt professionella hem.
Vad vill du säga till andra invandrade akademiker som funderar på att söka till Akavias mentorprogram?
– Det drivs mycket professionellt och man har stor flexibilitet att skräddarsy programmet efter sina särskilda behov. Så jag tycker att man ska satsa och hoppas på att få en lika bra mentor som jag fick.

Läs också: Bygga framgångsrikt nätverk som konsult

Läs också: Stick ut på Linkedin