Så påverkar den gröna omställningen ditt jobb

När frågor kring hållbarhet, grön omställning och liknande diskuteras är det många av oss som i första hand tänker på energisystem, klimatavtryck, återvinning och ”gröna” industrisatsningar. 

Bara i Sveriges två nordligaste län beräknas det under de kommande två decennierna investeras mer än tusen miljarder kronor i nya och utbyggda produktionsanläggningar för bland annat fossilfri gruvdrift, fossilfritt stål och batteritillverkning. 

Det är satsningar som ökar efterfrågan rejält på en mängd yrkesgrupper och kompetenser – inte bara tekniker och andra naturvetare. 

– Det gäller även kommunikatörer, HR, samhällsvetare och en mängd andra yrkesgrupper. De stora industrisatsningarna påverkar samhället. Ny infrastruktur och nya bostäder, skolor och en mängd andra samhällsinstitutioner behöver förberedas, planeras och byggas vilket kräver bland annat samhällsplanerare, säger Ulrika Husmark som är professionsanalytiker på Akavia. 

Hållbarhet handlar om mer än teknik

Hållbarhet handlar dock om mycket mer än klimat, energisystem och industrisatsningar. 

– En tiondel av Akavias kvinnliga medlemmar har någon gång varit sjukskriven för utmattningssyndrom. Hur vi uppnår ett hållbart arbetsliv är en viktig del i hållbarhetsutmaningen och ett område som växer i betydelse. 

Det påverkar i sin tur vilka krav som ställs på bland annat chefer och HR-personal, men i sin förlängning också hur företag och arbetsplatser organiseras. 

Under senare år har det i Sverige och internationellt antagits en rad regelverk, riktlinjer och målsättningar som är tänkta att driva på mot en mer hållbar utveckling, till exempel Agenda 2030, Fit for 55, EU:s taxonomiförordning, Parisavtalet och att EU ska vara klimatneutralt senast 2050. 

Det ställer ökade krav på företag när det gäller förståelse för hur ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar deras verksamhet är eller inte är, och att de agerar därefter. Det i sin tur ökar behovet av såväl bred som djup hållbarhetskompetens.

Nya EU-direktiv för hållbarhet påverkar allt och alla 

Extra skjuts framåt väntas arbetet få genom de båda högaktuella EU-direktiven CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) och CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) som dessutom kan sägas komplettera varandra. 

CSDDD, som omfattar framför allt stora företag och börjar gälla 2027, är tänkt att stärka skyddet för mänskliga rättigheter och miljö. Direktivet reglerar – lite förenklat – företag, och företagsledningarnas ansvar för de effekter på mänskliga rättigheter och miljö som deras verksamhet eventuellt leder till. 

– Ursprungsförslaget hade ett mycket bredare anslag, men har under behandlingens gång vattnats ur. Nu kommer uppskattningsvis cirka 350 svenska företag att omfattas direkt. Indirekt blir det betydligt fler med tanke på att även leverantörskedjorna berörs, säger Jenny Grensman som är senior EU-utredare på Saco. 

Hon menar att direktivet stärker företag som vill uppträda schysst och minskar risken för att de utsätts av oschysst konkurrens av bolag som ser det som en konkurrensfördel att kunna strunta mänskliga rättigheter och miljön. 

– Men som så ofta när det gäller regler och lagstiftning handlar väldigt mycket om uppföljningen och att se till de faktiskt följs och får genomslag. Blir det så har EU gjort någonting väldigt stort och bra för mänskliga rättigheter och miljön i många länder. 

– Från fackligt håll hade vi gärna velat att det inte skulle krävas så stor omsättning eller så många anställda för att ett företag skulle beröras direkt som är fallet nu. Men det här är ändå ett första steg. 

I somras började EU-direktivet CSRD succesivt att gälla i Sverige. Direktivet ska göra noterade företags hållbarhetsrapportering mer omfattande, tillförlitlig och detaljerad än tidigare och att den sker enligt en gemensam europeisk standard 

Till att börja med gäller kraven bara de största företagen, men efter hand allt fler. Hållbarhetsrapporteringen ska ingå om en obligatorisk del i årsredovisningens förvaltningsberättelse. 

– Det innebär att den omfattas av revisionen, vilket gör att bolagsstyrelser kommer att ta det här på väldigt stort allvar och ålägga företagsledningar att se till rapporteringen verkligen sker på ett bra sätt och att alla regler följs, säger Tommy Borglund som är universitetslektor vid Handelshögskolan vid Örebro universitet. 

– Hållbarhetsrapporteringen blir helt enkelt viktigare och får en större tyngd, inte minst internt.  

Många svenska företag hållbarhetsredovisade väl även tidigare? 

– Jo, men de tidigare kraven var mycket mindre långtgående och gällde till exempel inte revision. En annan förändring är att rapporteringen nu även ska omfatta leverantörer och kunder. Det betyder att många mindre bolag, som egentligen inte omfattas av lagen, kan behöva redovisa uppgifter om exempelvis koldioxidavtryck, arbetsplatsolyckor, sjukskrivningar, jämställdhet och hur de arbetar cirkulärt och med antikorruption. Det kommer att uppstå ett förändringstryck i hela värdekedjan. 

Som leder till verklig förändring? 

– Forskning visar ganska tydligt att transparens driver på förbättringar. Den utbyggda rapporteringen gör det enklare för styrelser att jämföra sina egna bolags resultat på olika hållbarhetsområden med konkurrenternas. Investerare kan lättare jämföra olika innehav med varandra, kunder olika tänkbara leverantörer och journalister hur företag sköter sig. 

– Syftet med den här regleringen är att öka transparensen och göra näringslivet mer hållbart. EU-kommissionen vill att Europa ska bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi tack vare hållbarhet. 

Sofia Bildstein-Hagberg, expert inom finansiell rapportering vid organisationen Svenskt Näringsliv, konstaterar att det är omfattande och skärpta informationskrav som ställs på företag som omfattas av CSRD. 

– Företag är skyldiga att rapportera väsentliga hållbarhetsfrågor. Vilka de är kan variera både mellan företag och länder. Det krävs god kompetens på hållbarhetsområdet i vid mening för att kunna göra den bedömningen och analysen. Jag tror dock att de flesta företag redan i dag har en ganska så bra uppfattning om vad som är väsentliga hållbarhetsfrågor i deras fall. 

Enligt Sofia Bildstein-Hagberg kommer de nya direktiven påverka åtminstone en del företags beteende. 

– Jag har under lång tid hållit på med redovisningsfrågor och kan konstatera att miljö- och social redovisning är något som det har pratats om väldigt länge. Men nu har intresset exploderat. Jag tror inte att det dröjer speciellt länge förrän vi ser effekterna av det. 

– Inte minst kapitalmarknaden är i behov av den här informationen för att kunna styra investeringar mot hållbara alternativ. 

Enligt forskaren Martin Kurdve vid det statliga forskningsinstitutet Rise finns det en risk för att det fokuseras för mycket på mätetal och rapportering och för lite på de verkliga förbättringarna, som ju är det viktigaste.  

– När miljöledningssystemet ISO 14 000 infördes var det till en början ett lyft. Men sedan blev det hos en del företag mer eller mindre ett administrativt dokumentsystem, och inte speciellt stora förändringar i verksamheten. 

– Vi är beroende av varandra. För att skapa bra hållbarhetslösningar kan det behövas nya organisationssätt, ökat samarbeta inom och mellan företag och organisationer. Samtidigt hindrar en del regelverk just det. 

Ulrika Harlin, som även hon är forskare på Rise, betonar processer och lösningar som generar värde och efterfrågan på både kort och lång sikt. 

– Företagen behöver behålla sin konkurrenskraft även under uppbyggnadsfasen. Väldigt stora dokumentationskrav kan ta resurser från det som behöver göras och förstöra god vilja och hög ambition. 

Många lyfter utbildning, inte minst vidareutbildning, som en nyckel i hållbarhetsutmaningen. 

– Utvecklingen går så pass fort att det är svårt att veta vilka kompetenser som krävs i morgon. Därför är det viktigt att man inom och mellan företag arbetar mer aktivt med lärandeprocesser och bygger verkligt lärande organisationer, säger Katrin Skagert som är forskare på Rise och adjungerad lektor i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet. 

– Det gäller att involvera och engagera alla medarbetare. För att hitta nya lösningar behöver människor dessutom ha tid och möjlighet att prata med varandra. Och kanske även att labba.   

Tommy Borglund menar att det behövs ett kunskapslyft för att klara hållbarhetsutmaningen. 

– Vi har här på Örebro universitet en mycket populär masterutbildning som vi kallar ’Hållbart företagande’ och som kombinerar företagsekonomi och hållbarhetsfrågor. De som genomgår utbildningen är väldigt attraktiva på arbetsmarknaden och får ofta jättefina jobb, till exempel på något av de stora konsultbyråerna. 

– Men det är inte bara unga som är på är väg in på arbetsmarknaden som behöver utbildas i hållbarhetsfrågor, eller chefer och andra som befinner sig i karriären. Det behövs ett brett kompetenslyft kring hur man kan arbeta mer hållbart, cirkulära flöden och liknande. Men också en annan syn på en företagens roll och ansvar i samhället. 

Hur då? 

– Många har fortfarande uppfattningen att företagens roll är att maximera vinsten. Resten tar samhället hand om. Men det är ett föråldrat synsätt.