Under hösten 2017 blev Metoo snabbt en stark rörelse världen över, med fokus på sexuella trakasserier och alla de tystnadskulturer som kunnat leva och frodas i många sammanhang. Hur mycket har då förändrats på de tre år som har gått? Har de sexuella trakasserierna i arbetslivet minskat?
Bland kvinnliga medlemmar under 30 år är det så många som tio procent som ofta har blivit sexuellt trakasserade, enligt undersökningen. Lika stor andel – i samma åldersgrupp – har sett andra bli trakasserade.
Det var överlag mycket allvarliga resultat i undersökningen, inte minst då kring den utsatta position som unga kvinnor fortfarande har i arbetslivet, säger Ulrika Husmark, professionsanalytiker på Akavia.
I en jämförelse mellan olika yrkesgrupper, oavsett ålder och kön, sticker i viss mån jurister ut med en högre andel som har sett andra bli trakasserade.
– Det kan finnas olika anledningar till detta. Dels är juristbranschen mer kvinnodominerad än flera andra branscher inom förbundet, och dessutom kan deras arbetsroll, där det ingår ett granskande synsätt, göra att de blir mer observanta på missförhållanden.
– Det är trots allt rätt många i undersökningen – var femte man (20 procent) och mer än var fjärde kvinna (26 procent) som anser att det är färre sexuella trakasserier efter Metoo.
– Det är förstås bra om det har skett en sådan förändring, men det är svårt att veta om det verkligen stämmer – det finns inget tidigare material att jämföra med. En intressant aspekt är att det är fler chefer som anser att sexuella trakasserier har minskat, jämfört med icke-chefer. Det kan ha med antalet anmälningar att göra, men färre anmälningar behöver inte betyda färre sexuella trakasserier. Det finns ett stort mörkertal som inte uppmärksammas eller anmäls, säger Ulrika Husmark.
Malin Bjerkhede, förhandlare och rådgivare på Akavia, konstaterar att den allmänna medvetenheten i samhället om dessa frågor i alla fall har ökat tydligt under de senaste tre åren.
– Arbetsgivare har också blivit mer medvetna om att det finns ett regelverk som måste följas. Men samtidigt är de sexuella trakasserierna ett strukturellt problem som man inte blir av med i en handvändning, säger hon.
Det gäller då inte minst de mer subtila trakasserierna, med allt från ett visst tonläge till att säga sådant som ”jag ser din bh genom blusen och jag gillar det jag ser” till en kollega, menar hon.
Min uppmaning är att ringa Akavias rådgivning direkt och prata om det, oavsett om man själv har blivit utsatt eller om man ser någon annan som blivit det. På ett kollektivt plan är det allas ansvar att se till att vi får ett samhälle som är fritt från sexuella trakasserier.
Malin Bjerkhede konstaterar att det kan vara bra att bolla med facket eller skyddsombudet för att kunna lägga upp en strategi som känns okej för den som har blivit utsatt.
– Om arbetsgivaren får in en uppgift om upplevda sexuella trakasserier så har denne ett ansvar att dra igång en utredning. Det är inte säkert att man som medarbetare är redo att gå igenom det. Då kan rådgivningen hjälpa till att hitta alternativ, som att den fackliga företrädaren eller skyddsombudet tar upp problemet på ett mer övergripande plan på arbetsplatsen, säger hon.
Hon understryker också att det är viktigt att alltid säga ifrån i situationer med upplevda sexuella trakasserier.
– Enligt lagen är ett av kriterierna för att ett beteende eller en handling ska räknas som sexuella trakasserier att det finns en ”insikt” hos den som begår brottet. Vissa situationer är uppenbara, men väldigt många är subtila, och även om det förstås är oerhört jobbigt så måste man säga ifrån när det händer.
Det är dock i första hand inte individens utan arbetsgivarens ansvar att förhindra sexuella trakasserier, konstaterar både Malin Bjerkhede och Ulrika Husmark.
– Vi kommer att fortsätta att stötta våra lokalfackliga för att de ska vara medvetna om vilka åtgärder som är tänkbara och hur de kan hantera den här typen av situationer. Ett arbetsliv utan sexuella trakasserier ska vara en självklarhet, och arbetet kommer att pågå kontinuerligt tills vi når det målet, säger Ulrika Husmark.
Enligt Malin Bjerkhede finns det en god grund i lagstiftningen att luta sig mot i arbetet för att förhindra sexuella trakasserier.
– De befintliga diskrimineringsreglerna är tydliga och bra, det är ”bara” frågan om att de måste tillämpas. Även om nu Metoo-rörelsen inte är lika stark som för ett par år sedan gäller det att inte glömma bort dessa problem, utan att hela tiden hjälpas åt. Det är viktigt både att anmäla och att stötta varandra; ser du någon som du misstänker blivit utsatt för trakasserier, gå åtminstone fram och fråga om personen är okej. Det kan betyda mycket för den personen i stunden, säger hon.
Text: Peter Wiklund
Publicerad
Uppdaterad