Efter studierna på polishögskolan i mitten på 80-talet arbetade Torbjörn Hanzi bland annat som polisassistent, egenföretagare i telekombranschen, försäljningschef på energiområdet samt som chef, säljare och rådgivare på olika försäkringsbolag.  Men trots sitt vidsträckta yrkesliv började Torbjörn Hanzi, som är född 1963 och bosatt i Umeå, att plugga till jurist under 2019 vid Umeå universitet.

Torbjörn Hanzi–  Jag hade en dröm om att bli advokat redan när jag gick polishögskolan. Genom åren har jag jobbat med frågor som har stora inslag av juridik, och har då märkt att jag har ganska lätt för det. Så när jag började plugga juridik fullföljde jag ett mål som jag har haft länge, säger han till Aspekt.

Läs även: "Absolut inte kört för äldre som vill vidareutbilda sig"

Avviker från de jämnåriga
Att börja plugga till jurist i 55-årsåldern är ovanligt, men för Torbjörn Hanzi har beslutet vuxit fram successivt. I sitt tidigare arbete som pensions- och placeringsrådgivare har han märkt att många av de kunder som har haft ekonomiska möjligheter att gå i pension tidigt inte har trivts så bra med sin nya fria tillvaro.

– Det har inte varit så i alla fall, förstås, men många gånger. Vissa lade sig till med en livsföring som var allt annat än sund, andra har insett att arbetet betydde mer än de trodde och känt stor saknad och tomhet. I min ålder är det vanligt att man har tankar på att trappa ner, vilket jag ser bland många av mina vänner. Men jag avviker på så sätt att jag inte vill bli pensionär, åtminstone inte på det sättet som många definierar ordet idag, säger han.

 

Individuell studieplan
Under juridikstudierna vid Umeå universitet har han haft en individuell studieplan via en studievägledare, vilket innebär att han har kunnat läsa in programmet på kortare tid. Och han har trivts bra under skoltiden trots att klasskamraterna var mycket yngre.

– Jag är statistiknörd och begärde därför ut deltagarförteckningen, eftersom det är en offentlig handling. Då såg jag att den som var näst äldst i klassen var född 1983, alltså 20 år yngre än mig, och att de flesta andra var födda i början av 00-talet, och därmed är i ungefär samma ålder som mina barn, säger han.

Läs även: Svårt att påvisa åldersdiskriminering

Vad har du fått för reaktioner?

– Nu vet inte jag hur snacket går bland andra och jag har heller inte ägnat någon tid eller energi åt att reflektera över det, men jag har upplevt min studietid som mycket odramatisk. Jag skrev visserligen inte en uppsats med någon annan, men jag har varit med på otaliga gruppövningar och det har genomgående fungerat bra. Jag upplever också att vissa lärare har sagt att mina yrkeserfarenheter kan användas som en resurs vid grupparbeten.

Du har hunnit göra mycket i ditt yrkesliv. Hur är det då att studera och samarbeta med studenter som inte har lika lång och bred erfarenhet?

– Jag vill tro och inbilla mig att jag har haft ett ödmjukt förhållningssätt som har gjort att jag inte har stuckit ut, utan istället setts som en vanlig student bland andra. Och jag tror också att det är väldigt få, om ens någon, som tycker att jag har suttit på några höga hästar på grund av min yrkesbakgrund.

Läs även: Fredrik Reinfeldt om ålderism

Söker jobb
Nu är Torbjörn Hanzi klar med juridikstudierna och håller i skrivande stund på att skicka ut sina första jobbansökningar. Målet är tydligt: att jobba i tre år med kvalificerat juridiskt arbete och sedan bli advokat. Han hoppas också att hans erfarenheter från branscher som finans, försäkring, telekom och energi ska komma till nytta.

– Jag söker brett och har listat elva orter som jag kan tänka mig att arbeta på och som jag har mer eller mindre nära koppling till. Däremot är jag medveten om att jag kanske har mer strikta krav än en genomsnittlig kandidat som vill bli biträdande jurist, till exempel vill jag gärna att arbetsgivaren ska ha en god arbetsmiljö. Vi får se hur det blir – ett alternativ är att istället starta egen juristbyrå, även om det kanske är en krångligare väg framåt.

Biträdande jurister jobbar ofta hårt. Hur ser du på det?

– Jag har alltid jobbat mer än 40 timmar i veckan och har inga problem med det, även om jag förstås inte vill jobba ihjäl mig. Att jobba som försäkringssäljare är ungefär som att vara advokat på en byrå, det vill säga du måste tänka och göra som en egen företagare vad gäller debiteringsgrad och kostnadskontroll.


"Får se om jag råkar ut för ålderism"
Samtidigt behöver Torbjörn Hanzis hälsa tillåta honom att fortsätta arbeta. Han försöker ta hand om sig själv både mentalt och fysiskt, berättar han.

– Det handlar om att fortsätta vara frisk och optimera möjligheterna för att kunna arbeta. Nu ska jag ska springa Lidingöloppet för tionde året i rad och jag har nästan samma matchvikt som jag hade när jag slutade spela fotboll för 35 år sedan.

Aspekt har tidigare skrivit om en svensk studie från 2017 där 6000 fiktiva ansökningar med slumpmässig åldersinformation skickades till arbetsgivare som hade utannonserat lediga tjänster. Forskarna fann att sannolikheten för att bli kontaktad av en arbetsgivare föll kraftigt efter 40-årsåldern. På frågan om Torbjörn Hanzi tror att han kommer att stöta på ålderism i juristbranschen, svarar han:

– Ålderism är ett stort problem, men personligen har jag hittills mötts av positiva reaktioner när jag har berättat att jag ska bli advokat. Tidigare i mitt yrkesliv har jag inte haft problem att få jobb, men nu återstår det att se om jag kanske råkar ut för ålderism när jag söker arbete som jurist. För mig är det viktigt att det skapas en lösning som känns bra för båda parter, men om jag mot all förmodan inte hittar något är jag öppen för att driva egen juristbyrå.

Vad behöver göras för att ålderismen ska minska i arbetslivet generellt? 

– Mer forskning och hårda fakta om fördelen med att ha äldre på arbetsplatserna, i kombination med historieberättande och mjuka förebilder. Samhällsekonomiskt har vi nämligen inte råd att kasta bort de resurser som äldre individer tillför, säger Torbjörn Hanzi.