”Vi som har fyllt 69 år är drömarbetskraft”

Iförd kavaj med skinndetaljer, uppknäppt skjorta och solglasögon, poserar den brittiske sångaren Mick Jagger bredvid sina lika svartklädda musikerkollegor. Det är i augusti 2023 och de har precis annonserat att The Rollings Stones ska släppa ett nytt album. Jagger har nyss fyllt 80 år och är, liksom sina bandmedlemmar, född på 40-talet. Den svenske psykiatriprofessorn Ingmar Skoog är själv född på 50-talet och han lyfter fram sina tonårsidolers comeback som ett uppfriskande exempel på sin forskning.

– Dagens genomsnittliga 70-åring är nästan dubbelt så bra när det kommer till fysik och intelligens jämfört med när personer födda 1901 var i samma ålder, säger han.
Ingmar Skoog är föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet och författare till den nya boken 70 är det nya 50 – Hur äldre har blivit yngre än någonsin och hur du håller hjärnan och kroppen i form (Polaris Fakta). Han är noga med att poängtera att boktiteln inte betyder att dagens sjuttioåringar är i samma form som när de själva var femtio år; de är både stelare i lederna och har svårare att komma ihåg saker. Istället betyder det att dagens sjuttioåringar i genomsnitt är som femtioåringar var några generationer tillbaka. Han har jobbat med de så kallade H70-studierna i Göteborg sedan 1983. Där följs 70-åringar från olika födelseår fram till sin död.
– Den positiva utvecklingen av åldrande beror dels på medicinska framsteg, dels på samhälls- och arbetsmarknadsreformer. De som föddes i början av förra seklet växte upp i ett fattigt jordbrukssamhälle där det inte var ovanligt att du började arbeta i tolvårsåldern och dessutom med ett fysiskt krävande jobb. Först på 30-talet kom de första betalda semesterveckorna i Sverige.

Många kvinnor förvärvsarbetade inte alls för några generationer sedan. Hur har utvecklingen sett ut för dem?
– Man brukar säga att den viktigaste saken för jämställdheten var när tvättmaskinen kom. Att vara hemmafru i början på 1900-talet var ett tungt arbete; man tvättade för hand och dammsugaren hade ännu inte slagit igenom. Sedan kvinnorna tog sig in på arbetsmarknaden har män och kvinnor blivit mer lika varandra, både i personlighet och i fysisk styrka. Tidigare var kvinnor mer deprimerade än män och hade en mer neurotisk personlighet.

Inte mindre intelligenta
Både i sitt arbete och i sin vardag möter Ingmar Skoog olika fördomar om äldre och åldrande. Framförallt upplever han att äldre personer underskattas; gemene man tror att de är mindre intelligenta och mer konservativa än vad som faktiskt är fallet. Kanske är det gamla uppfattningar som lever kvar, tror han.
– Många tänker på äldre som personer med rollatorer i en sjukhuskorridor.
Vissa av våra kognitiva förmågor blir de facto sämre med åldern. Något som händer är att vi blir långsammare. Detta på grund av att den vita substansen i hjärnan blir försämrad vilket gör att nervsignalerna tappar fart. Det andra är att närminnet blir sämre, vilket beror på att hippocampus förmåga minskar med stigande ålder. Men det finns också fördelar med att bli äldre.
– Den språkliga förmågan blir bättre och du har mer erfarenhet att ösa ur vilket kan innebära att du har fler lösningar på lager. Forskning visar att yngre personer visserligen fattar snabbare beslut – men äldre gör färre fel. Något som också är viktigt att komma ihåg är att försämrat minne inte är samma sak som minskad intelligens.

Höjd pensionsålder
I sin bok gör Ingmar Skoog en historisk tillbakablick på pensionsåldern. Han noterar att Otto von Bismarck – Tysklands rikskansler 1871–1890 – reformerade den tyska pensionsåldern till 70 år – en ålder som få ens uppnådde vid den tiden. Den sänktes strax därefter till 65 år – en siffra som sedan dess har hängt kvar som den ”klassiska” pensionsåldern, trots att medellivslängden har ökat avsevärt.
– Historiskt sett har pensionen varit en rättighet – den var låg, men man kunde leva på den. Idag har pensionen gått till att bli en skyldighet i många fall; personer som har haft tunga jobb kanske inte kan jobba längre. Men många akademiker hade gärna gjort det.

I år höjdes den så kallade LAS-åldern i Sverige, det vill säga hur länge du har laglig rätt att stanna kvar på ditt arbete, från 68 till 69 år. Ingmar Skoog vill dock betona att det egentligen inte finns någon övre pensionsålder.
– Det enda som händer när man fyller 69 år är att LAS – lagen om anställningsskydd – inte längre gäller. Förr var man rädd för att behålla de äldre med risk för att de skulle bli in-lasade och att man sedan aldrig kunde bli av med dem. Men idag är vi som har fyllt 69 år de perfekta arbetstagarna ur ett arbetsgivarperspektiv: vi sitter på en massa erfarenhet, vi kostar mindre att anställa och man kan ge oss sparken när som helst. Vi är drömarbetskraft; det är konstigt att arbetsgivare inte kastar sig över oss.
Han tycker att det är ironiskt att samtidigt som staten vill att vi jobbar längre är det just statliga myndigheter och universitet som är hårdast när det gäller att säga upp personal efter 69-årsdagen.
– Jag tvingades själv till pension när jag fyllde 69 år. Jag jobbar fortfarande kvar, men nu får jag inte lön från universitetet längre utan finansierar den själv genom egna forskningsanslag.
Era fynd visar att om pensionsåldern bara grundade sig på funktionsförmåga, skulle de flesta idag kunna arbeta betydligt längre än till 69 år. Vad skulle en rimlig pensionsålder vara enligt dig?
– Ska vi jämföra med hur pensionsåldern på 67 år sattes i Sverige 1913, skulle dagens pensionsålder vara mellan 80 och 85 år. Säger jag det blir folk inte glada. Men man kanske borde ha en lite mer flexibel syn på pensionen.
Högutbildade har bättre resultat i era undersökningar och arbetar också i större utsträckning fortfarande vid 70 års ålder. Innebär det att åldersdiskrimineringen är mindre utbredd inom akademikeryrken?
– Nej, det tror jag inte. Jag leder ju fortfarande H70-studierna men får ständigt höra av omgivningen på universitetet: När ska du sluta? Har du utsett en efterträdare? Det är mycket press på att du ska dra dig tillbaka och lämna plats för de unga.
Hur pigg man än är – kan det inte finnas en poäng med att gå i pension för att lämna över stafettpinnen till nästa generation?
– Det är ett argument som används ganska flitigt. Men om jag drar mig tillbaka kanske 20 yngre forskare förlorar sina jobb för att de inte har samma erfarenhet av att söka anslag. Samma argumentation användes när kvinnorna kom in på arbetsmarknaden på 60-talet; då sade man att de skulle ta jobb från familjeförsörjande män. Det vet vi inte skedde. Forskning visar att för varje person som jobbar skapas fler jobb i samhället. Att färre yngre skulle få jobb om fler äldre jobbade längre är därför en myt.

”Jobbonärer”
Ingmar Skoog vill slå ett slag för ”hybridpensionärer” – det vill säga att personer som vill och kan fortsätter att jobba några dagar i veckan – trots att man på pappret har gått i pension. Antingen att man är kvar på samma arbetsplats eller att man börjar konsulta, startar eget eller testar en helt ny bransch. Själv arbetar han 50 procent vid universitetet och spelar därutöver in tv-programmet Studio 65 – en talkshow om åldrande som produceras av Utbildningsradion.
– Att vara hybridpensionär eller ”jobbonär” tror jag kan vara ganska nyttigt för det egna välbefinnandet. Det blir en mjukare övergång. Även arbetsplatser gynnas av att äldre jobbar kvar; man behöver den erfarenhet som de sitter på. Jag tror på åldersdifferentierade arbetsplatser med anställda som är mellan 20 och 80 år gamla och som kan lära av varandra.
Vilka är dina tips till personer som närmar sig pensionsåldern?
– Dels är det viktigt att fundera på vad man vill göra när man är pensionär förutom att bara ta det lugnt. Om man har ekonomisk möjlighet kanske man även kan trappa ner jobbet lite före pensionen för att på så sätt vänja sig mer gradvis vid ett pensionärsliv.

Oviss framtid
Även om dagens 70-åringar är märkbart fräschare än tidigare generationer återstår det att se om den positiva utvecklingen kommer att hålla i sig. Ingmar Skoog gissar att vi kommer att se en fortsatt förbättring på de som är födda på 50-, 60- och 70-talet. Vad gäller senare generationer är han mer tveksam. Idag ökar psykisk ohälsa bland unga vuxna. Och forskning visar att depression ökar risken för kognitiv svikt. Kommer dagens unga att vara i sämre form när de fyller 70 än dagens 70-åringar?
– Min generation har levt i en tid då välståndet har varit enormt och vi i Västeuropa har i stort sett haft fred i 80 år. Jag växte upp i ett samhälle med stor frihet och trygghet med kommunal skola och fri sjukvård. Idag växer ojämlikheten och vi har fått ett mer lättkränkt, moralistiskt samhälle där många är rädda för att säga och göra fel.
Han konstaterar även att medan dagens 70-åringar motionerar mer, har mer sex, dricker mer alkohol och är mindre deprimerade än tidigare generationer är utvecklingen den motsatta för dagens 20-åringar; de motionerar mindre, dricker mindre alkohol, är mer deprimerade och har mindre sex än sina föregångare.
– Vi vet ännu inte hur detta och datoriseringen kommer att påverka våra kroppar. Så det är möjligt att senare generationer inte kommer att se samma positiva utveckling.
Du fyller 70 i februari. Vad gör du själv för att hålla dig i form?
– Jag försöker hålla hjärnan aktiv och motionerar så mycket jag kan; jag är ute och springer och funderar på att även testa att gå på gym för att träna upp musklerna. Men förutom att tänka på de nyttiga sakerna – som att äta rätt och sova ordentligt – tror jag att det är fruktansvärt viktigt att även njuta. Ett liv utan risk är inget liv. Man måste kunna ta några glas vin ibland och göra roliga saker. Förr var jag alltid sist kvar på alla fester och nu har jag satt upp som ett löfte till mig själv att jag ska börja med det igen. Jag vill inte missa det roliga.