Långvarig stress kan öka risken för Alzheimers sjukdom

Vi lever allt längre och i samma takt som befolkningen blir äldre ökar även antalet personer som drabbas av demenssjukdomar. Alzheimers är den vanligaste och innebär att hjärnans kognitiva funktioner påverkas. Tidiga symptom kan vara att man exempelvis tappar ord, glömmer bort vad man åt till frukost eller går vilse i kvarter som man egentligen känner väl. På senare år har nya diagnos- och behandlingsmetoder tagits fram och i ljuset av dessa har forskare velat gräva i vilka riskfaktorer som ligger bakom sjukdomen. I en ny studie från Karolinska Institutet (KI) i Stockholm har ett forskarlag tittat närmare på kopplingen mellan kronisk stress, lindrig kognitiv svikt – vilket kan vara ett förstadium till demens – och Alzheimers sjukdom. Resultaten visar att personer mellan 18 och 65 år som diagnostiserats med utmattningssyndrom eller depression, hade två gånger högre risk att drabbas av Alzheimers eller kognitiv svikt. För de som hade fått båda diagnoserna var risken fyra gånger så hög.
– Det är dock viktigt att poängtera att grundrisken är låg; ungefär en på 500 drabbas av demens i så här tidiga år, säger Axel Carlsson, docent vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på KI och en av forskarna bakom studien.
Bland de personer som varken hade haft depression eller utmattningssyndrom var risken att insjukna i Alzheimers 0,19 procent. I gruppen med högst risk låg siffran på 0,47.

– Man kan jämföra det med en förhöjd risk för blodpropp för kvinnor som äter p-piller; det är extremt ovanligt att unga kvinnor får blodpropp, men risken höjs när man äter p-piller. Trots att den relativa risken är hög, baseras den på en låg grundrisk.
Att oroa personer som är deprimerade över att de riskerar att få Alzheimers, anser han därför är onödigt. Däremot poängterar han att de nya fynden är viktiga för att preventionsarbetet ska kunna förbättras.
– Det är en mycket större risk att bli deprimerad eller att få utmattningssyndrom än att få en demenssjukdom. Tittar man på exempelvis yrkesverksamma ekonomer, jurister eller samhällsvetare så bör det stora fokuset ligga på att minska stress på arbetsplatsen för att undvika att anställda drabbas av depression och utmattning.

Diagnosen utmattningssyndrom (UMS) är unik för Sverige och accepterades av Socialstyrelsen 2005. Begreppet föddes ur en vilja att underlätta klassificeringen av personer som sökte hjälp för trötthet orsakad av långvarig stress – och för att ersätta vaga uttryck som ”utbränd” eller ”gått in i väggen”.
– De flesta andra länder klassificerar in patienter med symptom på grund av långvarig stress under andra diagnoser såsom depression, annan stressrelaterad diagnos eller någon mer generell trötthetsdiagnos. För att få diagnosen utmattningssyndrom ska man ha haft en sammanhängande hög stressnivå i minst sex månader, vilket kan likställas med kronisk stress, säger Axel Carlsson.
Sedan 2010 har antalet sjukskrivningar på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa ökat stadigt – med undantag från en nedgång under pandemiåren. Det visar statistik från Försäkringskassan. Av alla stressrelaterade pågående sjukfall – där utmattningssyndrom ingår – utgörs 79 procent av kvinnor. Hur mycket man kan arbeta utan att riskera att drabbas av utmattningssyndrom är individuellt.
– Forskning visar dock att risken ökar för personer som dubbelarbetar. Men ofta är det en tipping point som gör att man blir sjuk. Kanske klarar man av att både sköta ett stressigt arbete och ta hand om barn och hem. Men om din förälder plötsligt blir sjuk eller om du prioriterar bort en lustfylld fritidsaktivitet – då finns en risk att belastningen blir så stor att det tippar över.
Det finns dock ett antal förebyggande åtgärder för att undvika att arbetsrelaterad stress leder till sjukskrivning. Axel Carlsson nämner bland annat vikten av att ta regelbundna pauser under dagen och att undvika att man sitter och pressar allt för länge framför datorn.
– Några minuters paus räcker – kanske i form av att man gör lite rörelser, går och hämtar en kopp te eller småpratar med en kollega. Detta kan både höja produktiviteten i arbetet och minska risken för stress. Det är också avstressande för kroppen att varva uppgifter istället för att sitta med exakt samma sak i timme efter timme.
Han lyfter även nyttan med ställtid så att man inte utsätter sig för nya intryck precis hela tiden.
– En sådan sak kan vara att man inte sitter med mobilen och fortsätter att jobba på tåget hem från jobbet. Lyssna istället på musik som får dig att slappna av eller bara sitt och fokusera på andningen.
En annan känd riskfaktor både vid utmattningssyndrom och depression – och ett symptom på mycket stress – är sömnstörningar. Här tycker Axel Carlsson att man som arbetsgivare kan erbjuda sina anställda att gå i ”sömnskola”.
– Dålig sömn bör ses som ett varningstecken. Om man som arbetsgivare är mån om sin personal kan det vara en idé att köpa in en kurs i hur man kan förbättra sin sömn. Det är en bra grej, liksom att låta de anställda träna på arbetstid någon timme i veckan.
Tror du att er studie som visar på risker för kognitiv svikt och Alzheimers kan få arbetsgivare att ta stressproblematiken på större allvar?
– Jag hoppas det. Sedan ska man komma ihåg att det är ovanligt att kognitiv svikt drabbar yngre personer, men det förekommer. Det är också viktigt att understryka att även de som kommer tillbaka från utmattningssyndrom och depression har en större sårbarhet för stress framöver. Så stress är absolut en fråga som bör tas på allvar innan det hinner gå för långt.
Hur ser du på risken att Alzheimers i framtiden kryper neråt i åldrarna om sjukskrivningarna för stressjukdomar fortsätter att öka?
– Vi lär oss ständigt mer om hur människan fungerar och jag tror att vi kommer att hitta fler mediciner mot Alzheimers och ta fram nya behandlingar. Förhoppningsvis kommer man även att kunna sätta diagnoser tidigare än man gör idag och då ha möjlighet att sätta in bromsmediciner. Det ideala vore ett vaccin som håller hjärnan fri från de plack som orsakar Alzheimers. Med det sagt bör man givetvis även förebygga de riskfaktorer som kan bidra till att sjukdomen utvecklas – exempelvis långvarig, negativ stress.