Hur inflationen har utvecklats på sistone är något som har gått att följa noga, i alla fall den traditionella, ekonomiska inflationen. Parallellt har det dock smugit sig in ett annat fenomen, nämligen en ”kris-inflation”.

Det vill säga, vi påstås titt som tätt, i högre takt än någonsin, ställas inför nya kriser. Det menar författaren och föreläsaren Klas Hallberg. Det här är ett ämne som engagerar honom – så till den grad att han har skapat en föreläsning som han kallar Peptalk i orostider.

– Det är klart, förutsättningarna var ju inte på topp efter det nästa tvååriga globala experimentet som vi gjorde under coronapandemin. Då gick vi runt och aktade oss för varandra till den grad att jag kunde bli rädd för, ja, en liten tant på Ica. Något sådant har ju aldrig hänt tidigare i världshistorien, och det är inte konstigt att vi var extra känsliga efter det, säger han.

Allt för mycket prat om kriser urholkar det riktiga begreppet kris

Klas Hallberg liknar det vid den ökade ömtåligheten hos svedd hud. En ömtålighet som ökade än mer när Rysslands president Putin inledde sitt anfallskrig mot Ukraina.

– Det var då kriserna började komma: vi fick energikris, inflationskris, räntekris och vi blev bara ännu räddare – paniken närmade sig, säger han och fortsätter:

– Men det där stämmer inte. Vi kan inte hålla på och kalla minsta krusning på ytan för en kris. Visst är det kris i Ukraina, och det är kris i Gaza, men jag hävdar bestämt att det inte är kris när Svensson får betala 5 procents ränta på sitt bolån.

Precis som vid en traditionell inflation får alla dessa kriser en urvattnande effekt, menar han.

– Vi behöver plötsligt ett nytt ord för att beskriva det som är en riktig kris. Ska vi kanske kalla det för ’kris-kris’ eller ’kriiis’? säger han retoriskt.

Människor som ständigt är rädda fungerar sämre

Klas Hallberg understryker att han inte är ute efter att märka ord, utan att han reagerar på att vi så lätt hamnar i en ond spiral. Han lyfter fram ett citat från Jim Skea, den relativt nya ordföranden för FN:s klimatpanel IPCC: ”Om du ständigt kommunicerar budskapet att vi alla är dömda till utrotning, förlamar det människor och hindrar dem från att vidta nödvändiga åtgärder.”

Klas Hallberg Foto: Martin Stenmark

– Så är det ju. Man behöver orka. Att bara jobba med hot, skrämsel och rädsla som motivation fungerar inte. Då blir vi stressade, fattar sämre beslut och får sänkt handlingskraft.

Det är som med barnuppfostran, konstaterar han.

– Det har aldrig någonsin presenterats en pedagogisk modell som säger att du kommer att nå framgång som förälder om du bara ger negativ feedback.

Vad gör vi då med alla krisvarningar runt omkring oss?

Att försöka sig på en ”stoppa huvudet i sanden-taktik” ratar Klas Hallberg direkt.

– Man ska inte blunda för alla dystra rubriker och uttalanden som vi möts av, utan det gäller att se varningarna i vitögat, och då behöver vi samtidigt ha en sorts inre ’krisomvandlare’, ungefär som en valutaomvandlare, säger han.

Precis som en valutaomvandlare kan visa det reella värdet av en kraftigt inflationspåverkad valuta, ska Klas Hallbergs krisomvandlare kunna visa hur allvarlig en påstådd kris egentligen är.

– Den där krisomvandlaren kan man behöva träna upp genom att ta sig tid att reflektera över de katastrofstämningar som målas upp, och inte minst genom att prata med andra för att höra hur de upplever det.

Han hänvisar till folkbildaren Hans Roslings uppmaning om att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

– Visst har vi utmaningar, att påstå något annat vore bara flummig positivism, men vi har ju också resurser. Det som alltid lyfts fram i medier är utmaningarna, och det är inget konstigt med det – vad finns det för intresse av att läsa om allt som fungerar?

Uppmanar till att aktivt söka mer positiva fakta

Här har vi då en uppgift som individer att aktivt kvotera in positiva, uppmuntrande nyheter och fakta, menar Klas Hallberg.

– Ett konkret tips är den svenska nyhetstjänsten Warp News, som faktiskt skriver om sådant som är bra på ett nyanserat sätt. På ett övergripande plan är det här en existentiell utmaning för oss som strävande människor. Även i privatlivet måste vi bli bättre på att titta på våra nära och kära och leta efter rätt. Där behöver vi som regel anstränga oss mer.

På jobbet är utgångspunkten densamma, konstaterar Klas Hallberg.

– I en organisation är det jätteviktigt att kommunicera både utmaningar och resurser. Man ska inte ducka för verkliga problem, utan se till ta upp sparbehov, eller vad det nu kan vara för svåra situationer, på sina gruppmöten.

Sedan gäller det att blanda, något som många ledare kan behöva träna på, menar han.

– Det behöver inte vara så krångligt. Ha en punkt mot slutet av mötet där ni pratar om det som är lyckat och framgångsrikt. Gå tillsammans igenom vilka resurser ni har – och undvik för guds skull att kalla en utmaning för en kris.

Samtidigt tror han mindre på organisationsutveckling än på individuell utveckling.

– Det är klart att man även som organisation kan ge goda strukturella förutsättningar för medarbetarna, och höga chefer fungerar ofrånkomligen alltid som ett slags förebilder, men för att på riktigt få till en god spiral krävs ett komplext arbete, där individen behöver bestämma sig och vara beredd att bidra. Det kan vara en hård knut att lösa upp.

– Vet du vad jag har kommit på? Jag tror faktiskt att det kan vara så att jag är inblandad i mitt eget liv, säger Klas Hallberg och fortsätter:

– Att acceptera det kan vara jättejobbigt, för det innebär ju att jag själv kan påverka vad som händer.

Läs också: Professor Micael Dahlen om vägen till lycka

Läs också: Den moderna chefen måste kunna leda i förändring

Läs också: Phubbing är när mobilen går före kollegorna