­Anhörigvård bromsar ­kvinnors karriärer

I Sverige finns omkring 600 000 yrkesarbetande anhörigvårdare. I sin avhandling framhåller Joana Vicente, verksam vid Linnéuniversitetet i Växjö, att 40 procent av dessa i olika hög utsträckning upplever en minskad arbetsförmåga.

Var tredje menar dessutom att det är svårt att göra karriär eller studera på grund av det så kallade anhörigskapet.

– Det här är tydligt. Man har svårare att söka nytt jobb, och i många fall måste anhörigvårdare gå ner i arbetstid. En konsekvens av det blir sämre ekonomi och lägre pension. Forskning visar att det oftast är den med lägre lön som tar på sig anhörigskapet i en familj, men också att yrkesverksamma anhöriga många gånger kan vara högutbildade, men inte söker sig till kvalificerade tjänster eftersom de inte finns tillgängliga på deltid, säger hon.

Av en av studierna framkommer att fler än dubbelt så många kvinnor som män, sju respektive tre procent, slutar yrkesarbeta helt för att vårda en närstående. Vidare noteras att var sjätte kvinna går ner i arbetstid för att kunna vårda en anhörig.

I sin forskning kunde Joana Vicente identifiera två faktorer som påverkar anhörigvårdares arbetsförmåga negativt. Många vittnar om både psykisk och ekonomisk stress. Vad som också har stor betydelse är om man upplever en tillfredsställelse eller inte i anhörigskapet.

– Här har vi tre faktorer vi kan börja arbeta med och som tillsammans spelar roll.

Det var 2012 som Socialstyrelsen genomförde den första enkäten om anhörigvård i Sverige. Sex år senare, 2018, inledde Joanna Vicente sitt projekt för att kartlägga yrkesverksamma anhörigvårdare.

– Vanligtvis vårdar yrkesverksamma personer en nära anhörig mellan en och tio timmar i veckan, men i urvalet fanns de som ägnade betydligt mer tid än så. 3,9 procent uppgav så mycket som 60 timmar eller mer.

– Vi kunde se att fler män än kvinnor var egenföretagare, och vi spekulerade i att de på grund av det kanske hade lättare att anpassa sina arbetstider för att klara anhörigskapet. Vi kunde också se skillnader i insatser.

Kvinnor tar hand om mer personligt nära vård som exempelvis hygien och medicinering, kontakter med hälso- och sjukvården samt hjälp vid fysiska aktiviteter, medan män ägnar mer tid åt ekonomi och administrativa uppgifter. Kvinnor vårdar mer intensivt, får mindre stöd utifrån än män och upplever anhörigvård mer påfrestande.

I sin fjärde, ännu opublicerade studie, hade Joana Vicente direktkontakt med yrkesarbetande anhörigvårdare under pandemin.

– På grund av isolering och sjukdom drogs många insatser och resurser in. Det ledde till fler timmar av vård och fler arbetsuppgifter. I de fall där man inte kunde yrkesarbeta hemifrån tvingades andra familjemedlemmar ta ansvar för anhörigskapet.

I Sverige kan man få ersättning några dagar från Försäkringskassan för stöd i livets slutskede. I många familjer finns flera yrkesverksamma personer och i dessa fall går det att dela på dagarna.

– EU har beslutat att alla medlemsstater ska vika fem arbetsdagar per år för anhörigskap, vilket snart införs i Sverige. Det finns ingen absolut rätt för en anställd att beviljas anhörigskap och gå ner i arbetstid, men jag anser att arbetsplatser och företagshälsovård spelar en stor och viktig roll eftersom yrkesverksamma anhöriga påverkas fysiskt och mentalt. Här måste företagshälsovården vara tillgänglig.

I studiens urval var de yrkesarbetande anhörigvårdarnas snittålder 48,8 år. De hade alltså kommit ganska långt i sina ­karriärer och hade därmed ofta en bättre ekonomisk situation.

– Hur det ser ut för yngre och deltids- och säsongsanställda vet vi ingenting om. Den största gruppen i studien utgjordes av dem som vårdar en förälder, följt av egna barn, medan partner kommer längre ner.

Har du några förslag på åtgärder för att öka andelen män som vårdar anhöriga?
– Det är en svår trend att vända. Vi hade inte väntat oss så pass stora könsskillnader, eftersom Sverige ligger i framkant när det gäller jämlikhet, har satsat mycket på barnomsorg och har en hög andel heltidsarbetande kvinnor. Det här kan delvis bero på löneskillnader och det är någonting som absolut behöver åtgärdas.

Joana Vicente poängterar att kunskapen om anhörigskap måste öka, både i samhället och ute på arbetsplatserna. Hon vill se att alla yrkesarbetande anhörigvårdare erbjuds företagshälsovård för att förebygga och minska stress, och öka tryggheten.

– Vi behöver synliggöra att det här är en stor grupp. En viktig fråga är frivilligheten. Att vårda en anhörig bygger på frivillighet. I flera andra europeiska länder har vuxna barn skyldighet att vid behov vårda sina föräldrar, men även här upplever många anhörigvårdare sin roll som en skyldighet för att de inte får tillräckligt stöd från vården och omsorgen.

Härnäst kommer Joana Vicente att titta närmare på hur arbetsgivare och företagshälsovård hanterar och resonerar kring anhörigvårdare.

– Jag vill också studera yngre yrkesverksamma anhörigvårdare som i dag verkar på en helt annan arbetsmarknad.

Läs också: Psykologiskt ledarskap: Det behöver medarbetare med ADHD – och alla andra

Läs också: Studera med dolda funktionshinder? Så fixar du plugget

Läs också: Bolaget som ser fördelarna med en diagnos