”Stalkning är en arbetsmiljöfråga”

Det börjar med ett upprört mejl i inkorgen på jobbet och fortsätter med upprepade telefonsamtal, röstmeddelanden och hotfulla brev med ett allt mer personligt tilltal. Situationen eskalerar till att avsändaren dyker upp framför din hemadress och på ditt favoritkafé. En morgon ligger en död kråka utanför ytterdörren och lacken till bilen är repad. Psykoterapeuten Jakob Carlander har i många år arbetat med att identifiera rättshaveristiskt beteende och har författat en handbok om hur yrkesverksamma – i synnerhet offentliganställda – kan hantera personer som uppvisar detta. Men vad händer när rättshaveristen går så långt att beteendet blir olagligt? Den frågan ställde han sig och blev upprinnelsen till boken Stalkning och olaga förföljelse i yrkeslivet – Förebygga, bedöma, hantera (Gothia Kompetens), som han har skrivit ihop med sin son, psykologen Benjamin Carlander.
– Det är lite krångligt med begreppet stalkning då det är så pass brett. En del stalkning motsvarar brottsrubriceringen ”olaga förföljelse” som kom 2011. Men det finns också en dimension av stalkning som inte i juridisk mening är brottslig – likväl bör den tas på största allvar, säger Jakob Carlander.
I en rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) från 2015 har 600 000 svenskar, cirka nio procent av befolkningen, någon gång utsatts för förföljelse eller stalkning. Hur många av dessa som har drabbats i sin yrkesroll framgår inte men enligt en Akavia-rapport från 2023 har var fjärde medlem inom offentlig sektor utsatts för hot eller våld. För att något ska betraktas som stalkning i olaglig bemärkelse ska det röra sig om ett förföljelsebeteende som är ihållande över längre tid – minst ett par veckor – trots tillsägelser. Det ska också inbegripa någon form av hot eller våld och det ska ha en tydlig relationell dimension. Stalkningen kan ta sig uttryck i form av exempelvis telefonsamtal, försändelser av paket, fysisk förföljelse, cyberstalkning, ryktesspridning eller skadegörelse. Den typ av stalkare som enligt Jakob Carlander oftast drabbar offentliganställda är den så kallade ”hämnaren”.
– Det är en person som är förbittrad eller kränkt av ett beslut, ett avslag eller agerande och som ägnar sig åt stalkning för att ge igen eller få upprättelse. De som drabbas är inte sällan offentliganställda av olika slag, exempelvis handläggare på myndigheter eller åklagare. Ofta är det diffusa hot som den som drabbas får ta emot, i stil med ”Jag vet var du bor”, eller ”Jag ska skriva om dig på sociala medier”. Det kan också vara hot om att man ska ödelägga någons arbets- eller privatliv.
Hur kan man undvika att drabbas av en stalkare?
– Det främsta rådet är att – om man upplever ett misstänkt stalker-beteende – avsluta all kontakt med personen ifråga. Men detta kan vara lättare sagt än gjort för en person som på grund av offentlighetsprincipen har skyldighet att svara på frågor och tillhandahålla dokument. I det fallet är mitt råd att ligga lågt och direkt kontakta sin arbetsgivare och att låta någon högre upp i hierarkin – chef eller säkerhetsansvarig – ta över dialogen.
Hur vanligt upplever du att stalkning är idag?
– Jag har dessvärre inga siffror, men jag skulle säga att det är så pass vanligt att det förekommer på varje arbetsplats. Samtidigt är det så pass ovanligt att när det inträffar står arbetsgivare och chefer ofta valhänta och obeslutsamma. En replik som den offentliganställda ofta får från ledningen är: ”Om du vill anmäla det här är det okej.” Det tycker jag så illa om. Främst för att du inte behöver ledningens godkännande för att polisanmäla. Men också för att repliken signalerar: ”Vi kommer inte att hjälpa dig”. Den drabbade måste få betydligt bättre stöd än vad som i regel är fallet idag.
På vilket sätt påverkas stalkning den utsattes vardag?
– För det första blir man rädd, kanske oroar man sig för vem som går bakom en på vägen hem från jobbet. Det kan också leda till att man isolerar sig, tackar nej till att följa med vänner på middag eller bio. Det finns en risk att man blir paranoid och att oron upptar all ens vakna tid vilket i sin tur skapar koncentrations- och sömnsvårigheter. I värsta fall leder situationen till självmordstankar. För alltför många går det så långt att de säger upp sig från sina jobb och flyttar till annan ort.
Med så pass allvarliga konsekvenser: hur kommer det sig att stödet från arbetsgivaren haltar?
– En anledning till det är att hoten ofta börjar på en relativt oskyldig nivå, kanske genom att stalkaren har skrivit och klagat på den anställde till en chef eller gjort en anmälning till Justitieombudsmannen (JO). Därefter har stalkaren tagit klivet över från vad som är okej. Inom det offentliga upplever jag att många chefer är alltför försiktiga och gör ingenting, vilket är djupt tragiskt.
Vilket stöd bör man komma med som arbetsgivare?
– En sak kan vara att utrusta den utsatta personen med överfallslarm. Andra åtgärder bör vara att personen plockas ifrån uppgiften, exempelvis att slippa vara handläggare för den som trakasserar. När en anställd drabbas av stalkning bör hela organisationen gå in och markera att detta är oacceptabelt. Man måste ta modet till sig och förstå att det här är en viktig arbetsmiljöfråga. Och det ska inte vara upp till varje enskild anställd att lösa organisationens arbetsmiljöproblem.