Juristen: "Det här gäller för bisyssla utanför jobbet"

Grundregeln är att en arbetsgivare inte får förbjuda en arbetstagare att samtidigt ha en anställning hos en annan arbetsgivare eller missgynna en arbetstagare som har det. Men det finns undantag.

Under vintern har Akavia genomfört en enkätundersökning bland ett representativt urval av förbundets medlemmar. Cirka 3 600 medlemmar svarade.

Läs också: Omtvistad bisyssla att sitta i skiljenämnd

• 17 procent av de svarande uppger att de har en bisyssla som ger extra inkomst eller arvode.
  Det är en större andel män än kvinnor som har det, 20 respektive 15 procent.
• Knappt var fjärde svarande – av dem som har avlönade bisysslor – uppger att bisysslorna är inom samma område som deras huvudsakliga anställning.
• Åtta av tio uppger att de har informerat sin arbetsgivare om att de har en bisyssla.

De flesta bedömer att deras bisysslor maximalt tar några dagar i månaden i anspråk. Några få uppger att deras (huvudsakliga) arbetsgivare har motsatt sig eller uttryckt tveksamhet till bisysslan.

”Beroende på vilket uppdrag jag har så kan det bli ett hinder enligt vår nuvarande interna politik”, skriver en. En annan konstaterar att arbetsgivaren ”inte direkt motsatt, men på andra sätt ifrågasatt” och en tredje att det har blivit en del problem efter att hen har fått en ny chef.

Många sitter i en bostadsrätts- eller annan föreningsstyrelse. Andra exempel på bisysslor är bartender, skatterådgivare, ekonomikonsult, företagsrådgivare och översättare.

– Vi tycker att det är viktigt att arbetsgivarna har en positiv grundinställning till bisysslor. Det finns tyvärr en risk för att man ibland helt i onödan säger nej och därmed beskär medarbetares kreativitet och möjlighet att göra det som de brinner för eller tycker om, säger Ellen Hall, jurist på Akavia.

Varför då?
– Självklart kan en del bisysslor vara olämpliga av exempelvis konkurrensskäl, eller förtroendeskadliga, men det finns också en rädsla hos vissa arbetsgivare som gör att de säger nej i större utsträckning än vad de behöver göra. Det händer att medlemmar ringer till oss och är ledsna över de inte får bedriva en verksamhet som de anser är utvecklande för dem. Det är viktigt att möjligheterna till bisysslor inte beskärs mer än vad än vad som är proportionellt och nödvändigt.

Läs också: Så säger arbetsgivarna om bisysslor

Ellen Hall berättar att reglerna i Las (lagen om anställningsskydd) kring bland annat bisysslor delvis ändrades i somras som en konsekvens av ett nytt EU-direktiv.

Grundregeln är att en arbetsgivare inte får förbjuda en arbetstagare att samtidigt ha en anställning hos en annan arbetsgivare eller missgynna en arbetstagare som har det.
– Det finns dock vissa undantag. Bisysslan får inte vara arbetshindrande, förtroendeskadlig eller konkurrera med arbetsgivarens verksamhet på ett sätt som kan orsaka skada.

Med bisyssla menas en sysselsättning som en anställd har vid sidan av sitt ordinarie arbete, till exempel annan anställning, styrelseuppdrag och vissa former av ideellt engagemang. Det spelar ingen roll om bisysslan ger ekonomisk ersättning eller inte. Fackligt uppdrag räknas inte som bisyssla.

Förutom i lag är det vanligt att frågor kring bisysslor även regleras i anställnings- och kollektivavtal.
– Inom framför allt privat sektor kan det vara extra känsligt när det är frågan om bisysslor som kan anses konkurrensskadliga. Upptäcker en arbetsgivare att en anställd har en egen verksamhet vid sidan om sin anställning och tar nuvarande eller potentiella kunder från arbetsgivaren kan det vara grund för avskedande, säger Ellen Hall.

Måste arbetsgivaren, inom privat sektor, först varna medarbetaren?
– Det beror på om det är en konkurrerande verksamhet som den anställda bedriver. Som privatanställd har man en mycket långtgående lojalitetsplikt när det handlar om att starta eller driva en konkurrerande verksamhet. Man ska alltid sätta arbetsgivarens intresse först. Generellt kan man säga att ju högre befattning, desto större är lojalitetskravet.

Ellen Hall berättar att det inom offentlig verksamhet framför allt är frågor kring förtroendeskada som står i centrum.
– Bisysslan får till exempel inte rubba allmänhetens förtroende för myndighetens opartiskhet.

Det kan till exempel anses olämpligt att den som arbetar med upphandlingsfrågor inom en statlig myndighet på sin fritid driver ett företag som säljer eller förmedlar varor till samma myndighet. På liknande sätt kan det anses olämpligt om en jurist på en kommuns skolförvaltning driver ett företag som hjälper friskoleföretag med att ansöka om att få öppna nya skolor.

– Inom rättsväsendet är det extra känsligt vad medarbetarna gör utanför arbetet. Det gäller inte minst dem som arbetar som domare eller åklagare.

Vad ska den göra som är osäker på om en eventuell bisyssla är lämplig eller inte?
– Bolla frågan med Akavias rådgivning. Naturligtvis kan man alltid fråga arbetsgivaren. Det kan vara en fördel att få ett skriftligt godkännande.